Under natten till lördagen den 12 oktober 2019 gick Sara Danius bort under något som framstår som mytologiska omständigheter. Symboliken kring hennes död ligger tung, precis som den gjorde under hennes liv.
Att hon länge varit sjuk i bröstcancer har aldrig hemlighållits, men ändå kom döden som en chock för mig. Jag är fortfarande djupt bedrövad, men samtidigt stärkt i min övertygelse om att det finns fler människor som har en sådan obändig tro på rättvisan, och som inte låter sig tryckas ned.
För en övertygelse kan vara lika med livsvilja, så stark att den blir din rustning, och så mjuk att den flyter genom minsta spricka.
Jag läste något intressant i dagarna. Kvinnokroppens cykliska fenomen står till grund för människocivilisationens förmåga att se sammanhang, bilda repetitiva mönster, och skapa datum, kalendrar och himlasystem. Kvinnan som kulturbärare, mannen som utförare, och de mytologiska varelser som står däremellan - vi kallar dem hen idag, budbärare. Det är en vacker och simpel förklaringsmodell till varför civilisationer uppstår, blomstrar, och dör.
Jag känner en stor sorg över att denna modiga, kloka, knivskarpa och allmänt fantastiska kvinna gick bort. :'(
SvaraRadera/Magda
Det är en tragedi av klassiska mått, och just när vi behövde henne som mest. Måtte hennes spår leva och frodas
SvaraRadera