 |
| darrgräs och ängsstarr |
Det är så stilla idag att inte ens asparna hörs. Inte ett moln på himlen som skvallrar om kommande väderlekar, inga arbetande maskiner i närheten, bara trädlärkan och en skata som varnar med sitt Ra-ta-ta. Kanske det är en av katterna som smyger någonstans i det höga gräset eller bland blommande kirskål, förhoppningsvis mätt och belåten av torrfodret och från bottenslurken på yoghurtburken. Nu står den tömd i solen och visar upp sitt turkiska ansikte, tio procent ska det vara och helst med jordgubbar från den lilla rabatten. En sotvingad fjäril med vita kanter fladdrar förbi och trädgårdssångaren kvillrar evighetslångt, det är nog bara svarthättan och den svartvita flugsnapparen som klarar av att bryta av och byta både takt och ton. Koltrasten förleds att leka med och nu sjunger hela trädgården. Tänker att sång och ljud kom före språket, långt innan orden eller de precisa uttryck som utelämnade allt som inte ansågs användbart, och långt före abstraktionerna och de kravfyllda mötena i den ekonomiska hierarkins följe. De första kända skriftspråken tillhörde byråkratin och lagerhållningen. Nej, det är genom dansen och rörelserna, sången och musiken, som det medfödda språket vindlar sig. Graciöst och komplext känns harmonierna genom hela kroppen och ut i huden, som värme. Sann energi.
Runt rabatterna ligger små högar av sådant som inte fick växa där och gräset som rycktes bort i morse ligger och vilar på en av komposterna. Så sluter sig trädgårdscirkeln med ett sorterande och arrangerande i evighet, amen. Men härligt, det är det. På strecket hänger en fotsid tunika på tork efter morgonens daggvandringar, stövlarna sitter ännu på fötterna. Snart är det dags att ta av dem och för dagens första kaffetår. På vägen in i stugan fylls jaget med dofter av kaprifol, rosor, målarfärg och grönsåpa. Det är grönt, lummigt och friskt och alla sinnena har kalas.
 |
| jungfru marie nycklar från en av veckans många fina möten |
Elliott Randall - Randall´s Island
Jag läser Om kärlek och andra demoner, av Gabriel García Márquez
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar