Hamn

 Det är inte en enkel sak att summera den senaste tiden, orden kommer inte att räcka till för att beskriva känslornas landskap. Men jag gör ett försök en vacker dag. 

Sedan huset blev färdigt för visning och det mesta praktiska blivit gjort har jag ägnat mig åt att förströ min rusande hjärna med läsning. Jag har kastat mig in i tunga och svåra tankevindlingar så som jag brukar när jag står inför en avgrund. Den strategin har fungerat väl hittills, för för mig är läsningen ofta terapeutisk. Även om jag hade skaffat böckerna under vintern i ett annat syfte än det nu blev, så har de visat sig vara hjälpsamma för mina förvirrade tankar. Förvisso har det mesta jag läst under våren redan glömts bort, men det går alltid att läsa om en bok, och i ett nytt ljus kastas andra skuggor.

Den 1 juni är mammas födelsedag, 80 år hade hon blivit om hon fått leva litet längre. Brorsan och jag var överens om att släppa mammas aska fri på dagen, och platsen var given. Den lilla båten som skulle hjälpa oss dit rattades av kapten F, som varit som hennes egen son sedan vi blev grannar 1969. I durken satt brorsan, hans fru, deras gemensamma dotter, mitt eget frö och jag själv, och mammas aska. Vi hade i det närmaste stiltje när vi rundade ön, och sakta gled ut mellan kobbarna mot platsen vi sökt ut. Det var en del bryderier med att öppna urnan först men snart kunde vi under skratt och anekdotiska utläggningar om mammas envishet slutligen lägga henne till vila. Där, mitt ute i allt glitter och lugn, grattade och hurrade vi, tog ett glas bubbel och en skvätt kaffe medan vi såg hur hon i sakta mak försvann med strömmen i blommornas riktning och förenades med allt det vackra som hon älskat i livet. 

Det blev en fin lunch i solskenet ute på Kumlet, brorsan hade gjort ceviche och det bjöds på mer bubbel som vi avrundade med svenska jordgubbar och spanska körsbär, den som ville ha kaffe med avec fick det och sedan tog vi farväl och gav oss av för ett litet men självklart besök vid Hovs hallar. Vi tog en liten promenad innan vi satte oss ned, skyddade bakom en klippa och med havet framför betraktade vi den tavla som nu i ännu högre grad än tidigare utgör en viktig länk i mitt liv. Och medan åskmolnen tornade upp sig över fastlandet norröver pratade vi om våra bästa minnen av mamma och mormor. Hemma igen i trädgården hade regnet städat och gjort världen ren och fin, så vi satte oss en stund igen och såg på hur solens sista strålar svepte in och gjorde luften alldeles tung, när plötsligt en välbekant doft kändes. Mammas gamla enkla bondschersmin hade slagit ut i värmen, och i samma stund möttes vi. Inte går det att förklara, det mellanrum som spänner mellan de båda världarna, det finns där bara.

Vila i frid och kom väl i hamn, mamma, så ses vi igen inom kort. Jag kommer att ha en hel del att berätta, för som du vet låter jag inte livet gå på tomgång. Livet är en bro över ett ständigt skiftande landskap och varje liten detalj utgör kartan.

 

The Summer Knows - Sara Vaughan & Trio

More Than You Know - Billie Holiday and Teddy Wilson Orchestra