Jag tror att det var i februari som beslutet föll. Det kom som en annons om en tredagarsfestival i Stockholm under en tid när arbetet kändes tungt och framtiden trist, och jag förstod direkt att en resa bort från allt var en hemlig trotshandling och precis vad som krävdes för att jag skulle orka att hålla huvudet uppe ett par månader till. Men sedan kom mars. Och jag begravde min mamma. Och så kom april. Och jag begravde mig själv. Våren rann bort i ett töcken och vännerna som hörde av sig och gjorde saker ihop med mig för att pigga upp, minns jag inte mycket av. Maj kom, kall och uslig. Men så kom äntligen juni och med den den första öppningen med blå skyar. Dagarna flöt på, visserligen blandades de ihop, men härvan började sakta nystas upp, och så kom äntligen veckan inför resan. Jag bokade biljetter till tåget, hotellet med och ungefär samtidigt blev tösen färdig med sina grejor och måsten. Plötsligt så sitter jag här på trappen igen med en mängd fina minnen. Jag minns boken jag läser, kan dra paralleller till det jag har sett, pratat om, och har upplevt ihop med andra, och jag kan nästan förmedla det med ord igen. Verkligheten går att uthärda.
Sensmoralen då, för den finns där även om det inte är orsaken till att jag skriver. Den handlar om att tiden ger perspektiv. Att jag ibland har häcklat och raljerat över den, och varit självklar och korkad och inbunden, men det är en del av att vara människa. Hade jag inte haft tid för att gå igenom sorgen, tagit möjligheten när den uppenbarade sig, sett chansen, då skulle jag ångrat mig. För jag är säker på, jo faktiskt stensäker på, att det man ångrar är det man inte gjorde. Alla korkade livsval, alla krokiga omvägar och återvändsgränder, de svartaste bråddjupen och dagarna som tycktes försvinna, allt har ett syfte. Man växer med uppgiften, och vet ni, jag är stolt över mitt liv. Scars and all.
Det finns minnen och så finns det Minnen. Livet handlar om att acceptera skillnad och förlust, de är nödvändiga komponenter för att känna det oerhörda och sublima.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar