Träbit, vad vill du bli?
Jag minns ditt åttiotal, och ditt nittiotal. När tankens form överordnades allt och materia fanns där för att realisera ett ego. Du ville bort från materias fängelse, glömma allt traditionellt, förlegat och stockat, och jag var ung, snabb och fri. I en tid av kompromisslöshet hade du allsköns idéer som du realiserade med en ständig ström av finanser. Tryckpressarna matade framtiden, och precis som Prometheus lärt dig människa, skulle de galnaste idéerna ge högst avkastning.
Träbit, vad vill du bli?
Jag kan, med din traditionstyngda, materiefixerade bakgrund se vad vi har gjort. Revolutionen bort från det materiella har varit lyckosam, framgångsrik, givit dig välstånd. Jag kan, därför gör jag. Det hål som jag har grävt fram och fortfarande gräver ut ur materia, ur det som bara finns, finns inget kvar som kan vittna om processen. Ett hål är inte ens noll med teknikens logik.
Hantverk. Kvalitet. Ursprung. Värde. Mångfald. Så fort människan glömmer. Vad sårbar den är. Stackars lilla varelse. Träbit, vad vill du nu bli?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar