Så går dagarna. Mellan bokläsning och braseldning dricks det kaffe och äts en bit mat. Emellanåt hämtar hon brasved och fyller på vattenförråden, simmar och vandrar. Ibland möter hon grannen med den vackra skogen. Samtalen flyter som gyllene honung, deras åsikter liknar varandra och även om deras liv har tett sig väldigt olika har båda kommit fram till snarlika slutsatser. Det önskas glad fortsättning, och jag tror att de båda menar det.
I snåren hörs stjärtmesarna och rödhakarna varna för inkräktande smygare, högre upp bland grenverket hackar nötväckorna och trädkryparna obekymrat vidare. Bland löven under mosstäckta ekar och skruvade bokar hoppar trastarna, och över fältet korsar korp och kråka. Ödesmättat hörs deras rop förena sig mot de kala grenarna av skogen i bakgrunden. Gladare tillrop hade skurit sig.
Det är som om allt omkring henne hade förenats i en medvetet omedveten harmoni; färgen från fälten, prasslet från fryst vass, kraset av tunn is under stövlarna, mossans dämpade grönska under frosttäcket och åvattnets försiktiga kluckande porl antyder att överenskommelsen är total, och pakten sluten.
Skönheten finns i reflexerna, det enda som krävs är vår förmåga att ta emot.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar