Ålevangeliet

Onsvalakällan

 Att läsa är att göra en resa. När resan lär dig något nytt, eller bekräftar det du kanske har misstänkt utan att kunna beskriva det, eller när resan får dig att förstå att du är så liten och världen så stor. När du fäller en tår över saker som handlar om din arts vedervärdiga fåfänglighet. När naturvetenskapen sätter ljus på den humanistiska tesen att vi måste granska de mänskliga rättigheterna, ja - när vetenskaperna står enade. Då vet du att resan varit mödan värd.

Människosläktet är den enda art som medvetet styr sig in i fördärvet. Hon är dum nog att inse det, och ändå inte göra något åt situationen. Hon kallar varningarna för alarmism, och beskyller andra för orsakssammanhang som borde ge en hint om att arten hänger ihop, och är beroende av att samarbeta. Nu, mer än någonsin. 
Till skillnad från ålen, som har en djupgående agenda och handlar utifrån cykler som går utanför tid och rum - sätter människan upp regler utan att förstå hur hon själv fungerar. Att hon är ett däggdjur med enkla regelmässiga jordbaserade behov, men med en hjärna som strävar mot stjärnorna.
Ja, hur kan hon, med sina mänskliga förutsättningar, riktigt förstå alla samband som går utanför den egna dimensionen...

National Geographic top 10 scientific discoveries of the decade

Och ändå vet vi inte var ålen fortplantar sig och dör, det enda vi vet med säkerhet, är bara att vi vet att det sker. Varför, varför är frågan...

Jag citerar löst ur årets bästa fackbok, ja bästa boken ö.h.t: Ålevangeliet

Förståelse kan göras logiskt korrekt genom reduktionism eller empiri eller med hjälp av vetenskapens traditionella tro på sanningen som uppenbarar sig i mikroskopet (teleskopet). Men utan att förlita sig på den egenskap som människan kanske trots allt ännu är ensam om att besitta. Det vill säga fantasin, vore det omöjligt.