Trafikplats Kropp

Cecily Brown. Night Passage, 1999

Så blev det då äntligen februari, igen.
Litet skarsnö, visserligen glashalt på vägen utanför, men så mycket mer ljus! Och igår hördes talgoxens solskenssång. Ny ork, nya tag med bilen som behöver fixas.

Idag har jag börjat drömma mig ut ur huset, mot små resor till konstutställningar som berör. På Louisiana visas brittiska Cecily Brown, och på Göteborgs konsthall kenyanskfödda Phoebe Boswell fr.o.m i morgon.
Båda är utställningar med kroppen som berättelse. Kroppen är minne och lager för glädje, skam, smärta och lycka, på samma gång ett tempel, fängelse och maskin. Den berättar om likheter och skillnader, och med hjälp av kroppen kan vi göra jämförelser och studier.
Tvärvetenskapligt, natur och kultur.

Målade kroppar är en ingångsport och källa till kontemplation och meditation. Måleri med kroppar öppnar upp för tankar som transcenderar fysiska barriärer, på ett sätt som fotografiet inte förmår. De Kooning sa en gång att kroppar är orsaken till att oljefärgen uppfanns. Oljemåleriet, som fick sitt genombrott någon gång på 1600-talet, uppfanns i 1400-talets Florens, och under renässanshumanismen får den fysiska människan slutligen upprättelse igen, efter långa tider av kroppsligt förtryck. Idag är berättelsen greppbar från olika vinklar, inte enbart den objektiva, manliga, vita, privilegierade.
Måleriet är stort, brett och sexuellt, därför väldigt allmänmänskligt, humant och befriande.

Linda Fagerström om Peter Johanssons utställning "Barnatro" på Galleri Leger i Malmö.
Cecily Browns genombrott i hemlandet, en utmärkt recension och programförklaring från 2005

Greta Van Fleet - Age of Man
Devin Townsend - Kingdom