Med vidöppen dörr

Nunneört

En traktor brummar förbi med lasten fylld av ved, ytterligare en bonde vårharvar. En ensam personbil viker av runt hörnet, omläggningen av vägen är över. Snart syns lammen leka igen på hagen där Skanska haft lager i snart tre år. Nedräkningen inför det nya jobbet har startat, arbetet för konsthallen 2019 är klart, sommardäcken är på, vinterdörren är på magasin, den första rabatten rensad, det är renstädat och tvätten snart torr.
Kaffevattnet kokar, bullen ligger i ugnen, solen skiner, och jag är ledig.

"Konsten tillhör alla och ingen. Konsten tillhör varje tid och ingen. Konsten tillhör dem som njuter av den. Konsten tillhör lika litet Folket och Partiet som den en gång tillhörde aristokratin och mecenaten. Konsten är historiens viskning, som går genom tidens larm. Konsten är inte till för konstens skull: den är till för människornas skull. Men vilka människor, och vem avgör det? Han betraktade alltid sin egen konst som antiaristokratisk. Komponerade han, som hans belackare hävdade, för en borgerlig, kosmopolitisk elit? Nej. Komponerade han, som hans belackare ville att han skulle, för gruvarbetaren i Donetskbäckenet vilken uttröttad efter sitt skift behövde något som lindrade och piggade upp? Nej. Han skrev musik för alla och ingen. Han skrev musik för dem som verkligen förstod att uppskatta den musik han skrev, oavsett deras sociala bakgrund. Han skrev musik för de öron som kunde höra. Och han visste att varje riktig definition av begreppet konst är cirkulär, och att varje oriktig definition av konst tillskriver den en speciell funktion."

Julian Barnes, ur Tidens Larm, s107-108

D Sjostakovitj - Op 97 a, Gadfly Suite, Romance