Herakleitos

Missan har fångat en fet vattensork, den fetaste vattensork jag har sett. Hon sätter sig en stund i solen och putsar tassen, när plötsligt, fram ur mörka vrån, hoppar hanen och roffar åt sig köttstycket. Där sitter han under höggljudda morranden och mumsar och kraskar, morrhår spretar och svansar slänger åt alla håll, snart är det bara en gallblåsa kvar. Jag släpper in honan i stugan och ger henne en kopp grädde och mat, vi kelar en stund innan hon vill ut på jakt. Hanen, som nu är i det närmaste fyrkantig, kommer in för att ta sin del av frukosten. Under högljutt jamande visar han med all tydlighet sin äganderätt till skålen. Honan kommer in igen. Hanen lägger sig i kringla.

Jag har sagt upp mig. Igår skrev jag på ett nytt kontrakt som innebär en 50% vikarietjänst, och tiden är uppdelad efter auktionshusets intervaller. Mötet hölls på kassakontoret, med VD och ekonomichefen, båda är kvinnor, båda har barn, båda har varit länge i branschen. Vi pratar om platta organisationer och skrattar åt ord som detaljstyrning, bossighet, fåfänga. Det hela känns uppsluppet, samtidigt ordningsamt, prydligt och varmt.
Om en månad har jag en ny tjänst och slipper köra lika långt. Igår satt tösen och jag och planerade för simning, och andra viktiga och gemensamma tider. Det ordnar sig. Det var dags att bryta ledan, bossigheten och förnedringarna kring ett arbete som gått ut på att vara en dålig chef till lags. Inget mer "du gör som du har blivit tillsagd", eller "jag är chef, jag gör aldrig några fel". Inget mer "Vad står ni och pratar om", eller "Jag tar aldrig lunch". Aldrig mer ska jag höra att "#Metoo är en överdrift".


En mans karaktär är hans öde. Heter det. Adjöss!

"Jag är den store diktaren
den allvarsamme biktaren
Ler mot kameran när jag siktar den
Vet jag är den fege sviktaren
Jag har snillet och jag har smaken
så alla andra ska ner i kloaken!"

(Text Clemens Altgård, bild Ola Åstrand)

To Bo Treated Rite - Terry Reid