Prekärt

jag sitter här och undrar över modeordet identitetspolitik, och över vilken den motsatta definitionen skulle vara. Är det åsiktspolitik? och, undrar jag, är det fortfarande identitetspolitik om 50 % av befolkningen är underförstådd? I ett försök till apologetisk tolkning av sådant som åtminstone jag kan tycka är en självklarhet; rättvisa, snor jag in mig i vokabulär som jag inte riktigt behärskar. Det är som om terminologin som skulle hjälpa mig att tänka rätt istället stryper tanken, eftersom det jag önskar få sagt är att om vi utgår från rättvisa (som nog är allas ledord, eller borde vara) kanske vi borde se till just sådant vi gärna avfärdar som ”identitetspolitik” för att riktigt nå fram hos röstarna.

Tänk om dagens politiska giganter också ville förstå att den åsiktspolitik som förs inte längre är aktuell, och att ideologierna som en gång instiftades nu är över 150 år gamla, och att arbetet vi kämpar för, de tunga och slitsamma och dödande jobben, då alltså, inte längre utförs av gubbar i jeans och keps utan av kvinnor i kontorsblusar, gröna och vita uniformer, män i Dressmankläder och av alldeles för många som har blivit lurade att tro att den långa och dyra utbildningen automatiskt ger jobb. Och så länge våra folkvalda politiker sitter och kräver rättighet för dessa goa gôbbar som - visserligen fortfarande finns, men mer har blivit ett symboliskt varumärke - är det då inte åsiktspolitiken som bör kallas identitetspolitik istället? Undrar jag…

Proletariatet måste ge plats för prekariatet. För vänsterns skull, och för folkets.

Aftonbladet - "Hatet mot dem där nere" Daniel Swedin har läst Chavs av Owen Jones