still Standing

med mjuka, fluffiga katter med saffran
blir vintern möjlig att genomlida.
Säkrast ihop med en kopp glögg, då

sitter framför brasan och funderar på hur jag ska formulera förra veckan utan att låta schizofren. Enklaste vägen ut är att låta bli, men jag vill ha det på pränt. Om ett år vill jag kunna läsa om hur mycket jag fått gjort, trots sjukledigheten... eller kanske tack vare den? sedan jag slapp de två dagarna av upptrappade konflikter och ondska på arbetet, utan möjlighet att påverka situationen med en chef som tycker att lönen berättigar till både moraliska som psykiska övertramp, och med påföljden att jag har behövt ytterligare två dagar för att vila ut min själ, har jag nu haft hela veckan på mig att göra och tänka uppbyggliga ting. Efter två månaders sjukskrivning har jag nu på mindre än en veckas tid överlevt två viktiga möten med läkaren och juristen, (vilka båda gick bättre än befarat - jag ska träna på att lita litet på människor igen), firat en jubilar med tillhörande ståhej och galej, kört till Lund på lunch och samtal, och till Malmö på glöggmingel i ett hus fyllt av nya och gamla, mycket glada bekantskaper, och därefter avnjutit en lugn vintermiddag med klassisk musik och levande ljus hemma hos ytterligare en god vän.

Tösen, som har varit med mig som krycka och stöd under alla de glada tillfällena, kan också se tillbaka på veckan med gott mod, för efter de tre första muntliga nationella testen kan hon fira framgångarna genom att ha fått förtroendet att vara fodervärd åt en häst i ett stall närheten. Och om mindre än en vecka tänder vi det tredje ljuset och snart packar vi en väska för en tripp till utlandet tillsammans med en vän, men först blir det lussekatter, glögg och massor av kel med katterna i stugvärmen här hemma. Vi tar en sak i taget, det blir alltid bäst då.


Ute i världen har utnämningen av Alexander Van der Bellen till president över Österrike, och den viktiga delsegern över oljeindustrin vid Standing Rock, bidragit till ytterligare två nyheter som gör inledningen på denna vecka alldeles, alldeles speciell. Jag väljer att se på det som har hänt som starka tecken på att högerpopulismen har ett kraftfullt och viktigt motstånd och att det blåser en grönare och varmare vind, trots mörka medierapporteringar om motsatsen.
Nu är jag visserligen väldigt trött efter alla intryck, men minnena efter veckan lämnar varma spår, och - visst känns det litet juligt, ändå?

Arne Domnerus - Karl-Bertil Jonssons julafton 

Lisa o Piu - The Party