legenden om st Göran och draken

Gunnar Nylund, Rörstrand

Vi pratar litet om skolan under frukosten och tösen säger att hon är rätt nöjd med allt som händer runt omkring henne, trots att det är rörigt. På dotterns skola har krisen varit ett faktum sedan skolstarten i augusti, men vi känner till orsaken och löser knutar som uppstår för stunden. Även eleverna känner sig behövda när deras unika uppfinningsförmågor och problemlösningar tas på allvar och på så vis har krisen blivit ett gemensamt problem, inte bara vuxenproblematik och politik. Det är visserligen väldigt synd att energi går åt att lösa onödiga problem, som bristande schemaläggning, men det har visat sig att många som tidigare inte har känt sig delaktiga eller synliga nu har fått en nytändning.

Även på min arbetsplats är det kris, men jag har tagit hjälp av en facklig företrädare som pekar ut en väl definierad problematik och plötsligt uppstår möjligheter igen. Jag kan snickra på en egenhändigt utarbetad handlingsplan som fungerar, även om det är väldigt tufft tidvis.
Det är lättare att hantera svårigheter när man vet vad de beror på och om man är fler som känner samma problematik, det är bara att jämföra med att göra lumpen eller arbetet på ett verkstadsgolv eller sjukhus.

Svårigheter som är igenkänningsbara och identifierbara kan bli själva gnistan till skapandekraft och fantasi, alltså viktiga impulser som drunknar i en alltför slimmad organisation. På en arbetsplats med få anställda, alltså under sex personer, är personalstyrkan utlämnad till chefens nycker och humör och situationen kan i värsta fall liknas vid en terrorregim. Plötsligt ändrade planer, ingen eller vald insyn i förändringar eller oförmåga att lyssna på kritik gör att arbetsgolvet börjar gunga och resonansen syns på personalen som istället för att samarbeta börjar konkurrera om chefens gunst. Hotet om uppsägning är ett effektivt etter som gärna sprutas in mellan raderna om effektivitet, höga personalkostnader och chefens goda självuppoffringar.

Sådana splittringar mellan personalen skapar utanförskap som hindrar känslan av att göra rätt, och slutligen även från att göra ett bra jobb. Arbetsglädjen släcks.
I motsatsen - hos känslan av samhörighet - uppstår skaparglädje. Vi ger helt enkelt mer av oss när vi känner att arbetet uppskattas och ditt handlande blir för allas bästa. Det kallas trivsel.


Egentligen är problematiken urgammal. Ensam blir en motgång förlamande men tillsammans är du stark.