söndag 21 februari 2016

run, rabbit, run



det är visst lov nu. Tösen är bortrest och jag är förkyld, lika bra att ta alla tråkigheter på ett bräde. Hostan har gjort att jag har fått träningsvärk på ställen jag hade glömt bort jag har och så börjar snoken bli röd och fnasig av allt snytande. Undrar om det har läkt till tisdag, när jag ska arbeta igen.

Vanligen tycker jag om att få lediga dagar men att vara sjuk samtidigt gör att man inte träffar en själ. En kan inte fara runt och smittas. Dessutom är whiskyn slut.

Jo, det är ganska synd om mig nu. Fast ändå inte, om man jämför med vännen vars sambo behandlas för cancer och vars badrum fick läckage inatt, deras bil fungerar visst inte heller och så blir hon hatmailad för sina radioinslag. Där kan man verkligen snacka om att ta allt på ett bräde, stackars satar. Man ska alltid jämföra.

När jag var ute på dagens promenad - den är livsnödvändig, inte minst för dosen av D-vitamin - kom jag att tänka på hur det var när pappa var sjuk och oljebrännaren gick sönder. Hela huset var rökfyllt och hade inte pappa varit sömnlös av smärtorna från sin medicinering skulle vi alla ha somnat in. Jag minns att vi var sotsvarta under näsorna, oljedimman var hemskt svår att tvätta bort och den lukten... Kläderna stank från kroken där de hängde utanför sjätte klass i kyrkskolans gamla träbyggnad. Jag minns att jag fick förklara utan att riktigt förstå vad det var vi hade varit med om, något om tur och att försäkringsbolaget hade varit bra. Skånska Brand. Under flera månader höll man på med saneringsarbetena, alla textilier fick bytas ut, det var heltäckningsmattor, soffor, dynor, kläder... det fanns alltid någon där som rensade och fejade, alltid en maskin som brummade eller en sak som fick ersättas. Och jag tänkte, där jag promenerade, på hur mamma orkade arbeta med egna firman, mitt i alla göromål med försäkringsbolag och pappas dialyser, ungar och en hund. Det skulle bara gå.

Och så jämför jag med mig själv igen och blir plötsligt väldigt trött. Ibland är det viktigt att stanna upp och andas. In och ut. En dag tar jag itu med alla minnen, men just nu är jag ändå glad över att jag är ensam och förkyld. Det ger perspektiv på tillvaron.

och/men som Crister Enander utbrast idag:
"Man ska inte klaga"
"Hur kan man säga något så korkat? Hela Sverige skulle tystna"


Pink Floyd - Speak To Me/Breathe
Rare Bird - Sympathy


2 kommentarer: