styrkekram

så var arbetsveckan över och jag snorar och hostar, såklart. Men en dag som denna kommer det inte att behöva göras mer än att ta hand om sig själv, så jag har diskat, druckit massvis med te med honung och tittat på en dokumentär som jag har väntat med tills sinneslugn och ro infunnit sig.

Under drygt fyra månader har jag matats med vänskapliga vitaminer i form av uppskattning och uppmuntran, och igår kröntes allt med en varm kram, en sådan som gör att man känner sig ett med universum och går upp i atomer, smälter och imploderar invärtes. Minns inte hur längesedan det var jag kände så. När man känner att givaren är mottagare, och tvärtom, uppstår jämvikt. Balans. Kraften i en sådan omfamning gör att du plötsligt orkar glänta på förlåten och se på omvärlden med alla sina orättvisor och skevheter igen.

På grund av denna vardagseufori tittade jag på Tyskungarna, troligen sist i min vänskapskrets. Jag säger som jag hörde i inslaget; att det alltid är de som ligger lägst i hierarkin som får ta mest stryk; Att Europa består av ett hårt och elakt folk; Att makt är något man tar, inte får; Och att kvinnor behövs på många fler beslutsfattande poster. Och jag tänker att Macciarini och KI är ytterligare bevis för att misogyna och fascistiska människovärderingar lever kvar i bästa välmåga, kanske särskilt bland folk och hos makteliten här uppe i höga Norden.

Nu tar jag fram Den Helige Syndaren igen, Thomas Manns bok om arvssynden minns jag som en av de bästa böcker jag läst, får se om den håller måttet. Annars blir det något av Oksanen, Enander eller varför inte Küchen, de lyser i hyllorna som små bloss, i väntan på att bli kramade.


Kebnekaise - Barfota