Shantaram!

jag njuter av en dags skön ledighet utan regn. Tidigt i morse försvann strömmen och med den uppkopplingen. Min vana trogen tog jag tillfället i akt att göra sådant som jag annars bara nänns göra när allt annat är klart - Luther i mig tillåter mig bara läsa en bok när dagen är slut, och då oftast jag med - så idag tog jag med mig en riktigt tjock bok ut i solen (nåja, det blandade höstvädret) och eftersom jag hade satt på en brasa och kunnat tillaga mig en kopp kaffe, följde även denna med ut.

Från och med nu tänker jag inte längre befatta mig med trista tankar på rättegångar, oro, rädsla eller orättvisor. Jag tänker sluta att ägna fler nattimmar i sängen åt att rekonstruera saker som redan har hänt. Jag tänker se framåt och vara världsfrånvänd om jag vill det, ifrågasättande om jag vill det, mig själv om jag vill det. En dag i veckan tillåter jag mig att vara lat. Och när den kommande arbetshelgen är över skall jag spackla över alla de onda minnena och avsluta med ett tjockt lager täckande, doftande linoljefärg. För spackel är  mycket riktigt en bedagad flickas bästa vän och linoljedoften slår allt med häpnad.
I Luthers helgade namn, amen.

Tough as Nails - San Fransisco's Shiver