söndag 17 augusti 2014

Dürrenmatt

livet är som en berg-och dalbana. Ibland känns kurvorna mer, ibland mindre och ibland kan man tycka att det vore skönt om strömmen slogs av - fast då inte i upp-och nervänt läge förstås -
Mitt huvud är just nu fyllt av tankar, mest frågor som saknar svar och jag vet att det kommer ta ett tag innan svaren klarnar till något logiskt och lugnande. Jag har haft tur hittills, jag har tagits på allvar, såväl av vänner som myndigheter och på Fb läser jag flera som har varit i samma situation som jag. Genom att läsa, ta till mig och våga skratta litet ibland kommer jag att läka ut. Men det tar tid. Det tar ork och mycket viljekraft och mod.

En klok vän på fejan som har varit med om samma sak som jag, men har modet att gå ut i offentligheten med sina erfarenheter, skrev idag om skillnaden mellan vanlig och sjuklig svartsjuka. Det gäller att inse den viktiga skillnaden, att det ena handlar om oro medan det andra handlar om kontrollbehov. Det ena handlar om att behöva diskutera och resonera medan det andra gör att tillhyggen känns rättfärdigade för stunden. En enorm skillnad alltså.
Betänketid eller repressalier.
Domare eller bödel.

När jag pluggade tyska i Lund fick jag Friedrich Dürrenmatts bok Der Richter und sein Henker som uppgift, men jag förstod den då aldrig och kunde inte ta den till mig. Jag var ung, grön och glad.  Nu tar jag ner den från hyllan och dammar av den, tillsammans med de övriga tyska litteraturklassikerna. Hej Schiller, Goethe, Büchner, Mann, Pausewang, Brecht…

Som väl är har vi haft mycket att göra, tösen och jag. Bland annat tog vi tillfället i akt att gå på brorsans bröllop och det mina vänner ångrar jag inte. Att få frottera sig med lyckliga, ovetande vänner läker gott. Här en bild från Teklas och min fotosession i solnedgången. Foton är minnen som jag kan ta fram när det kniper.  Glädje över att det finns så mycket att glädjas åt och att glömskan är en enorm förmåga. För det sista jag vill är att besegras av mörkret.



Ollie Halsall - Back Against The Wall

2 kommentarer:

  1. Du ser stark och glad ut!

    Vi är flera med liknande erfarenheter som de du antyder och de måste alltid, alltid tas på allvar och aldrig någonsin förminskas.

    KRAM!

    SvaraRadera