allt oftare undrar jag vart tiden tar vägen. Det tycks mig som om jag har allt mindre tid över för att fundera över livet, ja åtminstone för att skriva ner de tankar som alltid bruka komma upp när jag utför monotona saker. Monotoni är bra för fantasin, det tycker Kristina Lugn med, så då är det nog så- åtminstone om man får tro hennes ord i Sommar i P1 för ett antal år sedan. Där beskrev hon tristessen som fantasins moder och tyckte att alla barn borde få ha det riktigt tråkigt ibland. Så sa hon med sin skönt släpiga röst och jag kunde riktigt höra henne suga in cigarettröken mellan tankarna och se dimmorna lägra sig över studion. Kristina Lugn. En kvinna som verkligen gör skäl för sitt namn.
Jag är inte lika lugn som Kristina Lugn, det skall gudarna veta. Händer det inget i livet då ser man till att det gör det liksom. Kanhända en lider av en slags Horror Vacui, jag vet inte faktiskt, men om jag tänker efter litet grand måste jag säga att det händer saker hela tiden som gör att jag inte hinner med att göra det jag hade sett fram emot att göra under min lediga tid. Tiden liksom fylls upp av viktigheter. Andra viktigheter. Andras viktigheter. Synd det.
I och med dessa ord har jag nu formulerat mitt livs dilemma. Planering är trist men jag får nog börja planera tiden för att hinna med mitt eget liv. Tids nog.
From Eden - Hozier
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar