gott nytt!

så blev det ett nytt år igen, härligt! inte för att jag tyckte särskilt illa om året som varit, tvärtom artade det sig fantastiskt väl framåt vårkanten… för oss emellan, visst var det en förfärligt lång vinter förra året.

Jag ser gärna framåt och har nog aldrig varit en grämare eller någon som längtar heller för den delen, kanhända är det därför jag brukar landa rätt mjukt. Jag gillar överraskningar, har alltid gjort det. Det bästa som finns av den sorten är när en vän kommer på besök eller att plötsligt åka till Köpenhamn en nyårsafton för att handla middagen åt oss som blivit över och där finna inte mindre än två nya persedlar på second hand. Bara sådär! Visserligen fick man vänta en kall timme i Lund för att tågen gick enligt söndagstabellen men väl hemma kunde man gotta sig åt en brasa och pyssel tillsammans vid spisen, med ett gott vin och kära vänner. Lilla torpet var fullt, musiken stod T och jag för och dagen efter gjorde vi alla en långpromenad ute i Skäralid innan jag skjutsade ena vännen hem igen.

Att kunna ta dagen som den kommer och se det stora i det lilla kanske alltid har varit min fördel egentligen. Det är inte så mycket som behövs för att jag skall bli på bra humör. En annan fördel jag har och som jag upptäckte ganska nyligen är min förmåga att plocka bort onödigheter i livet, särskilt sådant som jag en gång trodde varit livsviktiga. Det finns ett uttryck som bekräftar att det är en förmåga värd att bekräfta, nämligen "kill your darlings". Första gången jag hörde det var i en video om Peter Dahl, som vi fick se på konstskolan, Anno Dazumal. I videon målade han konstant över det han själv ansåg var den viktigaste delen av tavlan. Genom att lustmörda ett objekt på det viset kunde Dahl befria sig, och verket fick en helhetsverkan som inte hade varit möjlig annars.

Kill your darlings, alltså.

..och med denna sensmoralkaka önskar jag er alla en synnerligen god fortsättning!

New Mexico - Jonathan Wilson