väntans tider

jag tar den krokiga vägen,
eftersom hjärtat sitter till vänster

inget är som väntans tider heter det så prosaiskt. Jag vet inte, själv är jag svag för när saker och ting händer, fast å andra sidan vore händelserna inte värda något om inte längtan fanns.

Jag har varit hemma med sjukt barn denna veckan och har slitit varg med snöfall och en nacke som inte vill sluta ömma. Längtan efter helgen har varit enorm, en resa hägrar, kanske den sista på väldigt länge. Det blir en stölleresa, ett plötsligt infall orsakat av starka känslor, så fungerar jag. Om plötsliga infall, stölleprov, reflexer utan planering, passionerade ord, faller i god jord känner jag mig hemma.  Omhuldad, älskad, förstådd.

Bara vindarna är gynnsamma, då.


Someday - Bob Seger