fatta!

ekot idag: fokus på vissa giftiga utsläpp, samelandet exproprieras, allt fler sjukskriver sig i stressrelaterade sjukdomar, mediateknik skall avlasta sjukvården, barn som dödar andra för nöjets skull, samlande patologiseras som sjukdom. Vart är vi på väg när och om människan inte ses som mer än fjärrstyrbara ekonomiska enheter? Vart tog ögonkontakten vägen? Var är värmen, samtalen, mjukheten, handlaget, djupet... förståelsen?

om man skall se en trend hos unga människor som hörs där ute idag (det är långt ifrån alla som har röster) kan jag tydligt skönja en avog inställning till styrning. Precis så som det altid har varit. Anti-hjältarna finns bland våra unga, det är här nyheter upptäcks och testas, antipatier, trender sprids och motviljor föds. Det är synd att ungdomar endast ges medialt utrymme som säljbanér för en ny produkt, när det är kommunikationen, kontakterna och mekanismen bakom tänkandet som borde vara det viktigaste forskningsämnet. Humaniora! Det är på skolornas rökrutor, alla inofficiella mötesplatser, parkbänkarna, caféerna de viktiga samtalen förs. Det är här människor byter tankar, blickar, vibbar och dofter. Det är IRL vi människor kommunicerar som bäst och det är i det verkliga livet vi kan undslippa att bli missförstådda, felciterade eller utnyttjade.

Unga konstnärer tar idag själv ordet och forskar om sitt kärnämne för att slippa bli citerade, tolkade, utnyttjade. Det är här jag kommer in, som konstvetare bör jag vara lyhörd, känna in och vara ett kitt, ett ligament mellan konstnärens intention och betraktarens nyfikenhet. Det är en svår balans. Jag får inte döda vare sig intention eller nyfikenhet, får inte ta över eller applicera mitt ego på konstverket. Idag kan vi humanister inte längre vara objektiva, eftersom objektivitet tillhör modernismens och de stora männens, geniernas och historiernas era. 1900-talet är passé. Idag är humanister tysta, medgörliga, förstående, läkande och osynliga. Det sätter oss i underläge på många vis, det är bl.a därför vi har svårt att sätta pris på vår kunskap, det är därför vi inte syns eller hörs annat än genom mediala frontfigurer och språkrör. Det är därför vi kan tas för givet och även därför forskningsanslag och politiska uttalanden lättvindigt kan bortse från att människan är en kontaktsökande individ med taktila behov. Allt går inte att datorisera, allt går inte att sopa under mattan genom en ny app, eller en robot.

Förståelse går inte att köpa.

Causa sui (Lonesome Traveler)