min ogifta hustru

ibland läser jag saker som stannar kvar i medvetandet en extra runda. I orden Min Ogifta Hustru finns en särdeles fin respekt, omtanke och djup som får mig att vilja kunna hjula. Inte för att jag misstror giftermålet vanligen (eller kanske jag gör det) utan snarare för att jag tycker att det röjer så mycket av vad kärlek verkligen betyder. Ömsesidig kärlek då. Kanske är det för att jag aldrig själv funnit min själsfrände som jag aldrig gift mig. Måhända är det för att jag varit rädd för slentrianmässigt beteende, att halka in i roller som gör att jag känner att jag måste reduceras till en stereotyp, att jag aldrig har drömt om det stora bröllopet eller sett mig själv i den rollen. Det har aldrig varit ett livsmål - inte för att jag någonsin har haft ett sådant, så det kan hänga ihop med min persona - men det hänger givetvis ihop med många viktiga saker som har hänt i livet och som formar synen på vad tvåsamhet är. Bagaget, förståelsehorisonten, det mentala stadiet, kön, nationalitet, social tillhörighet är några anledningar till att resonera på olika vis kring ting som ändå är ganska fundamentala hos alla samhällen. Att gifta sig, lova varandra tro och hopp i lust och nöd, det är en investering i framtiden och i vissa samhällen inte en personlig angelägenhet utan förutsättningen för hela familjens fortlevnad. Ovsett om du är man eller kvinna kan du tvingas in i ett giftermål, och i sådana fall finns det sociala koder som kan tillåta viss form av utsvävning. Koderna för acceptans och graden av möjlighet att kringgå reglerna varierar med den sociala gruppen. Gramsci förändrade Hegemonibegreppet till att innebära just skillnaden i sociala koder och nätverk, vilket var ett begrepp som röjer så mycket av vår tids syn på relationer. Gramscis hegemonibegrepp var ett svar på 1800-talets allmänt borgerliga samhällsstruktur som uteslöt subkulturerna inom såväl överklass som underklass. Genom att kunna verka i det fördolda slapp subkulturerna undgå krass social granskning och kontroll genom media, vilket gjorde att de kunde frodas i lugn och ro. 1900-talet är därför en produkt av den kvävande borgerliga strukturen från 1800-talet. Bankväsendet med sina etiska regler samt marxismen härstammar båda från denna tid.

En annan aspekt på bröllopet är tidsaspekten. Idag är vi nog många som inte vågar planera för framtiden längre än ett år i taget. Oavsett om det är den ekonomiska planen som styr oss, eller den känslomässiga, så finns en stegrande form av ovilja mot att binda sig och bygga bo tillsammans som man och hustru. Vad kan detta bero på? I vissa fall går det att skylla på lagstiftning, eller på ökad frihet för kvinnor att försörja sig själv, men den känslomässiga delen måste bero på något annat. Vad innebär kärlek för oss idag? är det sex och samlevnad, är det ekonomi, är det kemi, eller håller vi helt enkelt på att förlora vår Mojo? givetvis har jag inte något svar, men jag tror att vi håller på att reducera ordet Kärlek till en slags essens och glömmer därför bort innehållet, ansvaret och ömsesidigheten. Det är säkert därför jag tycker att Min Ogifta Hustru låter så fint. Som sådan både äter hen kakan och sparar den som ett vördat objekt. Hen sätter sin frilla på piedestal utan att låsa in henne och bekräftar hennes särställning utan att riskera sin egen eller hennes frihet. Men någonstans kan jag ändå tycka att det är litet sorgligt... särskilt som jag i dagarna i flera fall fått erfara hur vacker en gift tvåsamhet verkligen kan vara. Jag är nog bara vanligt, hederligt och grundligt svenskt avundsjuk så jag avslutar med ett rungande Grattis till er som funnit den stora kärleken. Håll fast i den, för chansen att den dyker upp fler än en gång i livet är mycket liten.

welcome to the void