onsdag 17 augusti 2011

Ord


det finns människor som får dig att växa genom att naturligt ta plats och visa vägen för hur de vill ha det i en relation. Tänk så enkelt när båda vet vad man vill nå, vad man önskar och hur långt man vill gå. Skillnaden mellan att ta plats och ta över en plats är hårfin. Du kan vila i en relation genom den säkerhet som finns i att veta att det du gör är rätt, att veta att det är uppskattat och att veta att det finns gränser för vad ni tål. Grunden för ömsesidig respekt sätts i kommunikationen.

Jag läste nyss ett utsnitt ur en bok som kritiserar det nya nätberoendet. Författaren uppfattar internet som orsaken till vårt nya staccatobetonade uttryck i tal och skrift och beskriver hur vi får allt svårare att koncentrera oss på långa meningar och djupa innebörder. Ironiskt nog läste jag utsnittet på en skärm. Nåja. Det jag tror att jag vill få sagt utan att tappa tråden är vilken risk vi människor utsätter oss för genom att tro att vi kan upprätthålla kontakt via internet. Tid och rum flyter samman. Låt mig ta ett litet exempel. Vi som inte har hunnit lära oss att en chatt eller ett meddelande på facebook (läs jag) inte är detsamma som ett vänskapligt samtal mellan fyra ögon kommer snart att bli varse riskerna genom att tvingas bli konfronterade med flydda ord.

Jag säger då det, annat var det när man skrev brev, då visste man att ord är vassa vapen och förstod att använda dem med försiktighet. Att skriva brev är en konst, att formulera sig så att mottagaren verkligen uppfattar det du vill säga är en konstart, eftersom meddelandet kommer att ändra innebörd och tonfall för varje gång det läses, beroende på triviala saker som väderlek, tidpunkt och sinnesstämning. Brev och meddelanden är färskvara, såvida du inte vet att hantera ditt blankvapen med förnuft. Tacka vet jag möten IRL.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar