måndag 15 augusti 2011

Ensamhet


att definiera något som ensamhet är en annan sak som jag funderar på ibland. eller ganska ofta när det kommer till kritan. Jag som är kass på att definiera saker överlag skall nu försöka att kategorisera ordet. Burr kategorier, systematik är inte min starka sida, men jag gör så i alla fall för att göra mig förstådd.

Ensamhet. Är den vald är det inget problem värt att diskutera kanske, den sorten ensamhet är nödvändig och skön att befinna sig i , och särskilt som den lätt kan brytas genom ett samtal eller ännu hellre ögonkontakt blir ensamheten istället respekt. När ensamheten inte är vald utan ett resultat av yttre omständigheter, som dödsfall, separation eller ekonomisk förlust då talar vi om ett existentiellt dilemma. Enligt en god gammal Maslowsk princip behöver människan först materiella förutsättningar innan hon ens orkar bry sig. Materialismen föddes av Hegel och uppfostrades av marxismen, med utgångspunkt i tänkandet att basen är grund för en överbyggnad. Principen döljer ett hierarkiskt tänkande som skall bevisa och förklara, materialisera och så småningom kunna bena ut problem och orsaker, ett synsätt som systematiskt sorterar in saker i viktigt - mindre viktigt och som har existerat sedan människan började samla egendomar, skapa samhällen och började att känna behov av att definiera sig själv i motsats till sin omvärld. Hierarki. Dominans. Rätt och fel. Inne och ute. Ja, var var jag nu, ensamhet ja. Enligt Maslows definition utesluts känslorna till förmån för materia. Eller hur var det nu... en sexuell relation, en kram och en handpåläggning. Alla tre går att köpa i en fri marknad men går känslan att köpa undrar jag? Var går gränsen mellan rent materiellt och kroppsligt behov och det andliga behovet? Kärleken, värmen i en förstående blick, ett inkännande ord, stundens ingivelse. En plötslig nuddning av fötter under bordsduken, andedräkten om morgonen hos den du älskar, minnet av en solbränd nacke, de fina vita fjunen, dofter, smaker. Var går den gränsen? Och vad är det som händer när allt det jag nyss beskrev plötsligt inte är lika fint längre? när nuddet känns som ett stick, andedräkten får dig att kväljas, minnet är förflutet och av en annan än den du bor hos och alla sensationer plötsligt slutar att vara sköna, vackra varma... när tvåsamhet blir ensamhet. Att bo ihop men utan respekt för varandra, när luften man delar plötsligt blir en kamp om livsutrymmen, om överlevnad? När beröring känns som ett övergrepp? Var ställer sig den gode Maslow då?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar