Jag tittar på Youtubeklipp med flinka händer som lagar hål i jeans, där blir stickade tröjor och annat trasigt helt och jag kommer på mig själv att njuta. Det är något visst med skickliga händer, jag blir inspirerad, får lust.
Efter att ha avslutat en bok som jag haft svårt med inledningsvis (den tog sig mot slutet) beslutade jag mig för att ta mig till saneringsarbetet och avsluta det som jag påbörjade igår. Vid det här laget är de stora riv- och slitprojekten färdiga och nu börjar det bli svårt att ta tag i saker. Märker hur svårt det är att fatta beslut, vilket var anledningen till varför jag tog mig an jobbet på egen hand. Tänkte väl att det kunde vara enklast att riva och slita och slippa alla jobbiga kognitiva saker, men så hittar man grejor och börjar grubbla. Går ner sig i detaljer och funderar istället för att få saker ur händerna. Men inte är väl det konstigt, huset har varit mitt hem sedan jag var tre och mamma bodde där i snart sextio. Man drar sig för att plocka på ställen som inte har rörts på länge, som på vinden och källaren, kattvindarna och dialysrummet. Idag tog jag tag i tre rum som har renoverats i omgångar och där minnena är blekare. Hemma igen kunde jag ta mig en god öl som jag hittat i "vinkällaren", ett rum i källaren med nätförsedda skafferidörrar och enkla träbritsar, typiskt för svenskt funkis, och när maten lagades tänkte jag att det har varit en bra dag.
Det går naturligtvis upp och ner, utöver begravningen har även ett annat nedslående dödsbud från Oslo kommit. Men tösen har varit här och tillsammans har vi hållit ljuset för varandra, vi gör det vi är bäst på. Värre är det för hennes pappa och farmor, jag har svårt att tänka mig ett värre ont än att överleva sina egna barn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar