 |
| Banksy |
Jag har aldrig blivit mobbad.
Eller rättare sagt, jag har aldrig sett mig som mobbad. Kanske är det därför som jag har förstått mekanismerna och kan se på dem utifrån. Måhända är det även därför som jag har haft styrkan att ge mig av när det väl startar. Jag kan ha varit provocerande vid det laget, för det har varit frestande att istället för att visa att jag är sårad och ledsen ge kärlek tillbaka. I sådana fall har mobbaren blivit perplex och per automatik gett mig ett så kallat moraliskt övertag. Ibland har detta övertag kostat mig mer än det smakat, för en mobbare är okänslig för ironi och ser sig själv som överlägsen. Har man då otur kan responsen bli att mobbaren tar till hemskt drastiska metoder.
Jag brukar litet raljant säga, att då mobbning är en metod som följer en logik är den även lätt att genomlista. Ofta räcker det att vara kvinna för att bli utsatt, men även kvinnor är mobbare. Dock oftast utan den drastiska slutsatsen som går ut på att förgöra den andres existens. Mobbning är en strukturerad och dualistisk stridsmetod som kräver två sidor. Den ene kallas stark och den andre för svag. Detta spel kände Mahatma Gandhi till, och vattnet, vinden, och vågorna. Till och med fröet känner till att verkligheten är mycket mer komplex än den som uttrycket mobbare vill göra gällande.
Att besvara mobbning med ickevåldsprinciper är med en spegel i handen omedelbart skicka tillbaka den sura trasan i nyllet på den som kastat den. I bästa fall är trasan så infekterad att stanken måste skrubbas varje timme, minut och sekund, påminnande om att livet är ett livslångt lärande. I värsta fall är trasan ett skarpladdat vapen, riktat mot en person som saknar självkänsla (och den där spegeln som hade kunnat skicka tillbaka skulden och hatet där det hör hemma), blir domen hård. Hela samhället sviker den som av olika anledningar saknar självkänsla.
Mobbning finns hos alla sociala kategorier och åldrar, jag har själv sett det pågå i skolgården och från lärarpulpeten. Försök att mobba mig har gjorts, till och med i det egna hemmet. Oftast har jag sagt till, kanske inte riktigt så ofta som jag borde, för när ironi eller självbespegling inte räcker kan utfallet bli fatalt och mobbning för all tid stanna kvar i väggarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar