Försommarsång

 Nu går det verkligen undan, påsken är förbi och med den kom flera härliga milstolpar. Tösen har varit här och tillsammans har vi bevittnat svarthättans, lövsångarens och den svartvite flugsnapparens ankomst, och dörren till köket är öppen igen. Även den gamle rödstjärthannen har låtit höra sin traditionella törn- och ärtsång, men jag har inte fått se honom ännu. Litet extra nöjd är jag med årets påskägg - en trana som ligger på ägg, och så har jag skaffat henne en anorak som kommer att bli bra att ha istället för rocken som hon har haft på sig under sina utflykter. Det blåser och regnar en del i V. Götaland och Bohuslän... man är väl morsa. 

Idag har vintermattorna åkt upp på vinden och vårtvätten av trasmattorna har påbörjats. Egentligen hade jag tänkt sitta och läsa vidare på tegelstenen, men eftersom vinden är perfekt och solen skiner tog jag tag i trädgårdsbänken som har retat mig i ett år nu istället. Violett blev inte alls så bra som jag hade hoppats och nu har jag strukit över ribborna med vit linoljefärg. Sommaren får avgöra vad det blir för färg till slut, just nu lutar det kanske åt racing-green, men vitt är kanske inte så tokigt ändå, senapsgult är också fint till den jugendgröna ytterdörren. Ja, jag velar: än tänker jag si, än tänker jag så, men eftersom jag har tid att göra som jag vill och mår bra av att ta det med ro, så är det inte några problem. Jag tänker långsamt och ångrar mig ofta, så är mitt nya liv. 

I frysen ligger isbitarna på lut och jag har plockat fram dryckerna från källarhålet, så om vädret håller i sig får det bli en premiärdrink utomhus ikväll. Väder och vind får avgöra, jag låter det ske som sker. Jag har lovat att ge mig den här tiden i gåva, jag behöver den. Att kunna möta våren detalj för detalj är verkligen något fantastiskt. Ibland stiger jag upp med solen och ser rådjuren dricka, ibland stannar jag uppe för att se nattlivet vakna. De första nordfladdermössen har börjat slå sina täta lovar över huset och tomten och ibland hörs en kattuggla, även om de har blivit avsevärt färre. Ibland undrar jag hur många framtida generationer som får höra dem hoa och klävitta, skrika och leva om, dessa tidigare så vanliga fåglar som jag drömde mardrömmar om som barn. Rödvingetrastarna hann omgruppera och solosjöng vackert i fallande toner innan de begav sig av norröver. Nu fylls luften av lövsångare, taltrast, gärdsmyg och svarthätta istället och rödhaken kvirrar på som en iskall bäckfåra. Det är vidunderligt vackert.

Kevin Ayers - See You Later/Didn't Feel Lonely Till I Thought About You