sweet home

en parstuga för två regntrötta

 Fåglarna har nog gett upp hoppet om en ny häckningsperiod nu, det slog mig under min runda igår hur tyst allt hade blivit. Ja, tills jag kom fram till Söderåsens Naturum fyra timmar senare, för där hade parkeringen svämmat över, och lunchhungriga familjer med barnvagnar från Lund och Malmö trängdes med citypackers från Stockholm. Jag hade skjutsat tösen till jobbet tidigare, och hjälpt henne skaffa cykelreparationsskit inne i byn, därför kunde jag nu ge mig av lika snabbt som jag kom. Jag vet att jag är snobbig i min önskan att få ha naturen för mig själv, men röster av bortskämda ungar och dunket från högtalaranläggningar får mig att avsky människor. Det hänger ihop med mitt jobb, där ska jag göra platser synliga för mittskånska besökare, trots att jag vet att såväl jag själv som de som bor på det där landet älskar tryggheten i att vara osynlig och få rå sig själv. Vi som bor här har valt det av en anledning, och behöver inte påminnas om hur bra vi har det. Det är inte alls svårt att förstå den avsky som kommer med sommarlov och semestertider, när gäster förväntar sig att allt är som på vykortet och kräver att servicen håller storstadsnivå. Livskvalitet är något du har, inte något du får. Det är ett sätt att förhålla sig till hela livet, ups and downs.

På vägen hem lyssnade jag på slutet av Patrik Svenssons sommarprat och tänkte att äntligen hörs en röst som har ett längre perspektiv än det privilegierade stadslivsegots gnäll och suckar. Jag är rätt trött på rätt mycket nu, och det ska bli skönt med semester.

en kölsnigel på väg mot dagens lunch

Det är tyst här hemma. Sånär som på ringduvans kurrande och gärdsmygens drill hörs nu bara trädens rasslande och ett stilla regn. Tösen har just gett sig av med cykeln, och jag kan äntligen få gå in i mig själv igen. Emellanåt skiner solen in bakom ridån av svarta moln och jag ser på hur små insekter och humlor kravlar sig fram ur knölklockans sovsäckar för att ta sig en morgonsup. Det blir en cykeltur snart, och så ska jag simma, jag ska dyka ner i en tom bassäng och parera mellan kaskader av hårda regndroppar, ensam få duscha hett och sedan ta cykeln hem igen, längsmed Rönne ås vindlande dalgångar och ta vägen in mot det svarta hål av radioskugga som är mitt älskade hem.

Bastard och lusfluga på bädd av vädd