Jag står med näsan i plymspireans gräddvita skyar. Andas och försöker minnas vad jag har lärt mig om de olika livsformer som kalasar pollen med rumporna i vädret, men tröttnar snart och återgår till det jag verkligen kan se: sammanhang och mönster. Även i arbetet planerar jag långsiktigt, ser på kortfattade beslut och enögt detaljfokus med misstänksamhet. I min privilegierade ställning som utanför, i en värld där statsvetenskap är den högsta kasten, slipper jag bli granskad. Man utgår från att jag har detaljfokus utifrån en sexårsplan.
Läser mycket nu, korsbefruktar tankarna och försöker förstå hur människan fungerar i en tid när det mesta beskrivs som ställt på ända. Den aggressiva skräcken för ovissheten. När allt borde handla om det omvända, forskning är att bevittna och förstå nya sammanhang, och acceptera ovissheten som en tillgång och förmåga. Vore det inte för den hade vi fortfarande gått omkring och trott att världen var 4004 år gammal. Hade inte James Ussher rätt 1650, utifrån de skriftliga och bevisliga tillgångar han kunde kalkylera med? Var det inte exakt de premisser en landägande klick engelsmän med lagen i sin skjortärm behövde veta för att få vind i seglen inför kommande kunskapstorka. Landgrabbing med hänsyn till det som står i papper sker fortfarande idag. Det skrivna ordet är lagen.
Dagens stora misstag, tror jag, är att vi i alldeles för stor utsträckning lever i nuet. Vi, som utgör den privilegierade procenten av världens alla människor, lägger i stigande grad fokus på att göra jämförelser inom det egna livsrummet, och mellan människor som har det ungefär likadant ställt och tänker likartat. Lägg därtill den digitala filterbubblan. Jämfört med James Usshers tid lever vi idag i stigande grad i Gated Communities, och har därför mindre förstånd för att göra jämförande analyser mellan socialgrupper, dessutom är tidsperspektivet oerhört snävt. Beslutsfattare har allt oftare en alldeles för låg utbildningsnivå, de når sällan över kandidaturen, vilket för med sig att självdistansen är minimal, likadant är det med synen på helheter och sammanhang utanför det egna fokuset. Som vi vet kommer självkritik och ifrågasättande först på forskarnivå. Om de människor som innehar större samhällsomvälvande ansvarsposter har lägre kompetens än de som bär kunskapen, finns det stor risk för att makthungriga individer tar över. Anställning till chefens inkompetensnivå, eller Peters Princip som det också heter.
Härifrån, och med näsan i blomskyarna, omgiven av insekter och fåglar, framstår allt som så klart. Den sköna och sköra ordningen i det ovissa.
Jag läser:
Skånes historia I 11500-1375, Gunnar Wetterberg
Som pesten, Anne Vibeke Holst
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar