blöt helg

Jag har just avslutat en bok som länge har stått i bokhyllan och väntat på rätt tillfälle. Boken handlar om Skånes historia, och är skriven ur ett skånskt perspektiv och den döljer inte några hemska detaljer. Nationaliseringen och koloniseringen av skånelandet tog över 300 år av terror, indoktrinering, och omprogrammering och därför är mången skåning idag mer nationell än övriga landet. Yngel av dumhet, girighet, vinstlust och elakhet har sakta vuxit upp, stärkts av en ständig motvind, och ynglar nu av sig i sakta mak.

Timingen är allt. Tidpunkten för vad som sägs, läses eller lyssnas på är avgörande för vår begreppsliga uppfattning av det som avsågs. Att läsa en samtalshistoria vid ett senare tillfälle till exempel kan kasta tillbaka oss i en ovälkommen känsla, där allt som sagts blandas ihop till en märklig kunskapmassa av nu, däremellan och där. Det är både bra och dåligt, bra för att bli påmind om sakens natur, och sämre om man inte ville bli påmind om den.

Erfarenheter fungerar just så, man samlar på dem för att bilda sig en uppfattning om nuet. Det som kallas för intuition baserar sig på våra samlade erfarenheter, och triggas av den sekund då hjärnan måste fatta det som hjärnan anser vara ett livsavgörande beslut för kroppens bästa. Detta blir i förlängningen en kollektiv egenskap, eftersom alla kroppar är utrustade på likartade vis. Det är dock långt ifrån vid alla tillfällen som det kollektiva medvetandet handlar rätt, oftast sitter kroppar hemma i sin ensamhet och bildar sig väldigt skeva uppfattningar om sin omvärld. Jag kan inte säga att det har blivit värre idag, i jämförelse med hur det var för säg trehundra år sedan, men oavsett när det har skett så blir det galet när flertalet gapar om något som enbart bygger på en hjärnas panikartade reaktioner.

Det är naturligtvis inte bättre när hjärnor arbetar i grupp, eftersom varje hjärna oftast är lat och gärna överlämnar obekväma beslut till den som är mer aktiv. På så vis kan en grupp påverkas av en spritt språngande galenpanna, utan att tycka att det är särskilt märkligt. Under en utsträckt tid kan hjärnan tycka att saker som upprepas tillräckligt många gånger är riktigt bra, ja det enda valet. Det har hänt, och sker än idag, att beslutsfattare helt tydligt har fattat beslut inuti en honungsburk och det ska mycket till innan någon vågar dra i nödbromsen och säga ifrån då. Detta kollektiva beteende finns i alla möjliga sammanslutningar, höga som låga, och har blivit sanktionerat av makthavare vid tider då handlingskraft setts som en god gärning. Som vid krig, eller pandemier.

Att tänka utanför boxen är en egenskap som kräver koncentration och sinnelag och en sund blandning mellan ensamhet och social kontakt. Människor som sitter inklämda mellan fyra väggar blir enahanda och väldigt farliga, det är långt ifrån alla ensamvargar som blir som Montaigne - se bara på de båda massmördande dårarna från Norge. För att lyckas växa upp som ett starkt och gediget eketräd krävs en god och stabil grund att stå på, och tillräckligt mycket luft runt grenarna för att lyckas nå riktigt långt ut, bli beskyddande och orka ta smällar. Ju större du är, dess mer ansvar kommer du att behöva ta. Om ansvaret misstolkas som makt, eller makten används för att förtrycka andra, sker det som brukligt brukar ske; det reses monument.
I dagens monumentförstörariver och historierevisionism, anakronism och kulturskymning kan jag tillägga att resa monument, skriva ett självhävdande traktat, eller motbevisa sin skuld är en handling av motstånd. När monument (av de skildaste slag) reses är det ett högljutt försök till att motbevisa den verkliga makten - det är det dåliga samvetet som talat. Kom ihåg, att en stat utan skuld reser inga monument. Just därför är det viktigt att bevara dessa utrop av rädsla, för utan dem har vi inget bevis kvar för förtryck, nedvärdering, högfärd eller nonchalans.

Bok: Skåneland utan förskoning av Uno Röndahl

Black Sabbath - Hand of Doom