Jag är orolig hela tiden, mest över dotterns generation som kanske inte kommer att kunna söka in på högskolan och måste vänta till nästa år, och då med dubbla antalet sökande elever. Ja, det må vara förmätet att tänka så, men efter ett halvt vuxenliv med ett enda fokus: att ge sitt barn en bra start på vuxenlivet, är detta med corona en fruktansvärd antiklimax och ångesttrigger.
Vem förstår det som händer, det är omöjligt att greppa. Alla teorier, matematik kanske kan ge en känsla av kontroll, men i slutändan är det människor som utgör politik, ekonomi, medicin, kultur. När en pandemi slår till går det undan, och då är det vår förmåga att organisera oss som avgör hur slutresultatet faller ut. Och med tanke på hur den organisationen ser ut idag, säger jag... Måtte det inte bli som förut, eller värre.
Into the Void - Black Sabbath
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar