Min mormor, jag tänker allt oftare på hennes klokhet, humor och glada livsinsikt. Hon, som överlevde två krig, såg ett barn dö i de egna armarna under ett bombangrepp, och som försökte lära mig värdet av diplomati. Ordet diplomati lät i mina nyliberalt infekterade tonårsöron som något falskt, lögnaktigt, och som jag, för att värna mig om min medfödda rätt till unicitet, måste värja mig emot. Falskhet var en orm, allt mitt tyckande måste ut, annars var jag feg.
Idag vet jag litet mer om livet än vad jag gjorde som tonåring, och sakta har jag kommit att förstå vidden av att ord färgas av sin samtid och att de därför måste ses i sin vidare kontext. Ur det vi kallar erfarenhet springer även vagare begrepp, som magkänsla och intuition. Mormors intuition berodde på erfarenheter och sprang ur en livslång kunskap om hur människor fungerar - och inte, i en kris. Man måste alltid vara beredd.
Tidningarnas ledarskribenter, politiker, makthavare och övriga med inflytande över folket och opinionen famlar i mörkret för att greppa den verklighet och sanning som har varit deras under drygt tre decennier. Plötsligt saknas orden för händelseförloppet, det som sker nu går inte att läsa i en matris, eller förutse ekonomiskt. De människor som vi måste lyssna till, skriker i falsett och pekar med rak hand åt olika väderstreck. Var är vår gud nu? Den marknadsliberalism som jag själv har gjort till en sanning som min motståndare och nemesis, står nu och faller med alla tinnar och torn. I röken efter nedfallet läggs marionettrådarna i dagen och marknadens osynliga hand blottas, naken och skamlös.
Det är något bibliskt över förödelsen.
USA-terminerna rasar trots Feds historiska stödköp - Di 200315
Crises - Mike Oldfield
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar