Vänner i Storstaden rapporterar om hur människor möter varandra med blickar på gatorna och ler. Jag tror att vi är mer rädda för vad andra ska tycka om oss, än tvärtom, och att bedömanden och kortsiktiga tillkortakommanden enbart är ett viralt fenomen. På internet beter sig människan omänskligt, det kan bero på platsen är anpassad för handling och marknad och inte för djupare filosofiska tankar. Ute på stan möter vi en människa med allt vad det innebär och under ett kort stund vet vi även att vi blir granskade, i omvänd ordning.
Kroppsspråk, kläder, plats och väder spelar stor roll i hur vi tolkar varandra, det är vad en kulturnissa som jag skulle kalla performativt, platsspecifikt och kontextuellt. Språket vi använder för att avkoda varandra måste vara flerdimensionellt, och underlättas när vi känner igen oss och känner oss trygga.
Jag har funderat på varför jag själv, och andra som likt jag själv brukar vara lätt neurotiskt lagda, idag verkar gladare och mer lättade än i "vanliga fall". Kan det bero på att vårt vardagsläge handlar om att ta hänsyn till andra och vara hänvisad till enklare nöjen, som hemmapromenader och fågelsång. Att falla från hög höjd gör förstås ondare än att trilla på en gatkant, jag dristar mig att säga att jag har trillat över min egen sula eftersom jag inte kan påstå att jag har förändrat min livsstil det minsta sedan virusutbrottet. Jag lever som vanligt, och gläds nog litet över att ha små tips att komma med till de som inte är vana vid att planera framåt längre än en dag, eller två.
Det kommer alltid något bra med en förändring, även om det kostar på till en början. Och visst är det trevligt att läsa om politiker som plötsligt inser hur fel de har haft i grundläggande värderingar, och att nya experter i exempelvis humanekologi plötsligt får ta plats bland våra hjältar. Statlighet och den svenska modellen har plötsligt åter blivit i ropet, det tycker jag är fint. Men det finaste av allt är ändå hur en kris kan sammanlänka personer och plocka fram det finaste vi har: medmänsklighet, humor, och värme.
Gunilla Almered Olsson, humanekolog: Coronasmittan bereder väg för en större omställning. DN debatt 14/3 2020
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar