fredag 6 mars 2020

54


Det är den sjätte mars idag! herreje vad fort tiden gick efter jul, trots att februari var längst, och trots att alla dagarna verkar smälta in i varandra. Eller, vid närmare eftertanke, kanske är det tack vare att dagarna liknar varandra som allt går in i ett töcken av likadant. Det är som att bli gammal.

De senaste veckorna har jag nog lyckats få in en slags rutin på arbetet, ändå. Kontorsarbetet med uppdrag att göra nedslag på fält liknar mycket en journalists arbetssätt - även om jag inte på något vis kan likna mitt jobb med deras metodiska arbete för jag har stor respekt för de flesta journalister, men metoden är snarlik. Jag gör dessutom andra saker; skriver protokoll, ordnar studieresor, uppfinner nya projekt, men mest letar jag reda på fakta och skräddar om till en anpassad folkdräkt, och den sortens arbete är jag van vid. Det är ju vad humanister oftast gör, läser tusen sidor och smälter ner dem till tre. Risken att bli helt omöjlig att förstå är då naturligtvis överhängande, men med erfarenhet och åldern lär man sig att sovra bort siffrorna och hålla sig till det mänskliga. Ja, ibland vore det ändå bra om även journalisterna vore litet mer erfarna, och redaktörerna och ägarna insåg värdet av erfarenhet... för att inte glömma makthavare i övrigt.

Igår brände jag tre års bråte i trädgården, vädret var perfekt och jag kunde ta mig tiden. Vad härligt det var att få ägna så mycket tid åt en och samma plats. Det är litet som att meta, man gör något aktivt men tar det ändå lugnt. Och plötsligt vaknar sinnena igen och fågelsång, jorddoft och rökslingor blandar sig med omvärldens blå himmel. En och annan schaktmaskin far förbi och blandar sig med motorn från grannens fyrhjuling, men oftast är det så stilla att jag hör bäcken porla, och småfåglarna som gömmer sig bland snåren av hägg och sälg närmar sig nyfiket för att protestera mot mitt intrång: Här bor vi, här lever vi, här verkar vi. Också. Här bor vi, här lever vi, här verkar vi. Också.

Can We Really Party Today - Jonathan Wilson
Korean Tea - Jonathan Wilson

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar