Torparvals

tecken i tiden

När hösten nalkas brukar jag spana in en bra dag för att sätta in vinterfönsterna. Det krävs en del för att insättningen ska klaffa, som torr luft, juste inomhustemperatur, flugfritt, ett förråd av fönstertejp, fönstervadd, och jädraranamma, samt en hel dags ledighet - alltså sådant som höstarna normalt inte bjussar på i överflöd.

Att sätta in fönster tillhör de saker som jag kan tycka om att syssla med, märkligt nog, trots att det förebådar den tiden på året när hemmet minimeras till att omfatta husets väggar och tak. D.v.s. 40m2. Bara tanken på att vinterfönsterna sitter där i åtta månader, 60%, 2/3 av året... kunde vara deprimerande, men pysslet har ett ändamål och syfte. Jag utför nämligen något oerhört viktigt för min, dotterns och för husets, och katternas tillvaro! Utan vinterfönster ingen existens, skulle man kunna säga.

På fönsterisättardagen är jag därför djupt koncentrerad på att inte snubbla i vindstrappan, köra ett knä eller skruvmejsel i rutan, eller ställa fönster på en kasande trasmatta. Därför ser jag till att inta mat och dryck med jämna mellanrum för att hålla mig i trim. Jag lyssnar enbart på upplyftande musik, såsom på den playlist jag satt upp för ändamålet. Planering, mina vänner, är en dygd.

Särskilt dygdigt är planering i torparsammanhang, det har jag dyrt fått erfara efter några års övning.
När allt trix ändå på något underfundigt vis sammanfaller till en skön helhet, och dagen löper utan missöden (och trots att solen skiner och jag helst hade ägnat hela den lediga dagen åt att få vara ute och plocka svamp som förmodligen plockas av någon girig granne istället), klappar jag mig själv duktigt på axeln och unnar mig en öl (fast egentligen först senare på kvällen, eftersom jag först måste köra och simma). Men sen är jag klar och kan ägna kommande ledig tid åt andra grejor, som att åka på fotofestival. Och bära ved.

kandelabersvampen står kvar

Eric Bibb - What's He Gonna Say Today