Kastvindar, 25° och soldis, plötsliga grankotteattacker. Skogen kändes arg, vinden vred, och värmen irriterad idag, så det blev bara en sväng genom grannens ägor. Jag klandrar ingen, naturen har all rätt.
I dagens flöde läser jag bl.a Thomas Tidholms utmärkta replik i Dalademokraten, om skogsindustrins lögner. Det finns inget som tycks stoppa män när det handlar om att tjäna en slant, eller två. Gubbar värnar äganderätten framför allt annat, vad forskningen säger är dem helt egalt, bara det klirrar.
Stormar och naturkatastrofer normaliseras, idag läste jag:
- vadå? Havsvattennivån höjs såklart genom det ökande antalet frakt- och turistfartyg.
Ja, vad ska man säga? På en sådan nivå gäller det att hålla sig lugn. På den nivån är samtalstonen det viktiga, inte innehållet och det gäller att inte dras med i fallet. På den nivån går det inte att ändra ställningstagandena ens med de tyngst vägande skälen, eftersom de studsar tillbaka likt en gummiboll. Trumpism har blivit ett normalläge bland makthavare. Så vem kan klandra naturen?
De största städerna människan har byggt ligger på katastrofdrabbade områden, och så länge det är den fattigaste delen av befolkningen som drabbas hårdast kommer ingen förändring att ske. Män i skor.
Bob Dylan - License To Kill
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar