på slak stång

Mattias Norström "Du Gamla Du Fria"

"Den där böjda flaggstången är alltså inget konstverk, det är en revolutionerande uppfinning som snabbt och kostnadseffektivt sorterar ut människor du aldrig mer behöver ta på allvar. De liksom anger sig själva." 

Andrev Walden

Roots

I torsdags ringde läkaren från vårdcentralen för testresultat no. 2 angående borrelian. Det förklarades i yviga ordalag att mina utslagsvärden har åttafaldigats, men att de ändå inte är trovärdiga eftersom laboratoriet har bytt rutiner mellan testerna. Jag fick sålunda gå från att vara förstående, tröstande och överslätande gentemot läkarens icke-svar, till att beskriva problemet för mig själv ur ett meta-perspektiv. Det är så jag gör. Nu blir jag remitterad till Helsingborgs lasarett och får vänta ytterligare en tid, hur lång vet ingen - innan jag får nästa svar. Utöver den nästan förlamande tröttheten har jag börjat få obegripliga smärtor i nacken och huvudet, värst är det bakom ögonen, och jag undrar förstås när det ska gå över. Ingen vet. Jag har i alla fall fått lära mig avbryta smärtan genom akupresssur vid tummens mjukdelar och det är ju bra.

På fredagen kom en VVS:are och gav mig nödhjälp med vattenproblemet. Den läckande vattenberedaren på vinden är nu urkopplad och den andra, i köket, testas nu efter att ha lokaliserat en utlöst säkring. Läget innebär att jag åter har vatten i kranarna, slipper översvämning, och kan låta läckaget torka ut i väggar och tak på lillstugan. Dock verkar det som att jag eventuellt måste köpa mig en ny beredare eftersom termostatet på beredaren i köket har ballat ur och bara kör på högsta hettan. Jag får låta installera den nya när rörmokaren har tid och jag har råd. När vet ingen.

Plötsligt avbrott

I helgen har jag tagit sköna promenader, blivit överrumplad av ett gäng närgångna kalvar men klarade mig undan med huvudet högt, och fångat mig ett skönt gäng blek taggsvamp. Svampen blev till middag och sen sågs det bra film ihop med en kär vän. Mycket god mat har det varit, och sköna samtal och vackra vyer, sådant som norra Skåne är bäst på, när det gäller. Dessutom har det planterats ett vårdträd som ska få växa sig starkt och stort på nya orten. Utifrån den tidsramen ter sig mina små bekymmer likt en liten tarvlig suck i stormen.

Möh!

Jo, a propos generationsromantik... jag har nu sett 11 avsnitt av Game of Thrones och törs därför säga: Vilken högerpropagandistisk smörja! Att våld, sex, hat och vedergällning säljer, och att det är sådant Trumpeter och Hitlerianer vet att Common People tröstas av, det visste jag, men att så många av mina progressiva vänner har gått i den gamla reaktionära fällan skrämmer mig. Herreduminskapare.
Men. Jag är inte värre än att jag fortsätter se, för även jag kan ta fel.

Den er lumsk

Cloud Riders - Tori Amos

Wall

Jag tänker på galenpannor denna svala augustimorgon. Manliga galenpannor som kallas ensamvargar, visionärer, ledare eller rediga karlar, som med stå-upp-för-gruppers och allmänhetens hjälp får sin redan bristande självinsikt att torrbottna, och överpumpade egon att pysa över. Män, som anser att lagar och regler är sådant som är till för att brytas, av en person med högre IQ än genomsnittet. Manliga genier skapas av gruppen och höjs till skyarna av densamma.

Samtidigt tänker jag på duktiga flickor, på grävande journalister, politiker, sjuksköterskor, kvinnliga elever och studenter, på alla dessa ständigt arbetande och alltid underbetalda och undervärderade mammor och mormödrar, och känner hur ilskan tävlar i kapp med maktlösheten. Var är gruppen som hejar på bakom de frilansande kvinnorna och de ensamma mammorna? var är redaktionen som gav uppdraget åt Kim. Var?

BBC Europe - Kim Wall: An 'exceptional' journalist remembered

A modest blaze

regn ute, regn inne, dock inget regn i sinne

Om jag hade varit fatalist skulle jag sälja torpet och flytta in till en hyreslägenhet efter sommarens alla missöden, men jag tror inte på ödet. Efter att ha fått gnälla av mig och fått litet sympati på nätet kan jag lämna morgonens upptäckt av ett läckande badrumstak och den trasiga varmvattenberedaren bakom mig. Det är sådana saker som händer med hus. Jag har ringt en rörmokare som förmodligen har söndagsledigt efter att ha ätit kräftor, som normalt folk gör, och avvaktar svar. Innan dess ska jag njuta av mitt hem som ser fantastiskt ut i sin nya skrud, och av doften av grytan jag komponerat inför kommande vecka, och av det alldeles nybryggda kaffet, som smakar som allra bäst när det åskar och ösregnar.

Låt oss hoppas att rörmokaren inte ringer just när vi är på kalas ikväll, och att tråget, som jag med en väns hjälp fick in under varmvattenberedaren, inte är överfullt innan jag har kommit hem.
Annars kan jag berätta att jag var på loppis med en god vän igår och gjorde litet onödiga tillskottsfynd. Gamla Agent X9 har jag synnerligen svårt att hålla mig ifrån, särskilt när Modesty (mitt alter ego när saker åter går att se i backspegeln) är med. På torsdag får jag besked om jag har någon borrelia värd att åtgärda, och innan dess ska det arbetas litet. Fortsättning följer.

Egot dagarna innan det demolerades 2014. I jämförelsen är litet läckande rör inget att gnälla över.

Tori Amos - Up The Creek
Cloud Riders

bara för att

I solen, på trappen och med boken i hand. Ljuden av gärdsmygen, rödstjärtungen, den nyfikne rödhakeungen, katterna som spinner och radion från köket längst in. Det är prydligt och rent, grönt och frodigt. Liksom i skogen, ensam, omgiven av det vackraste jag vet; doften av fuktmättad jord och solbemängd ozon, lätta vingar och skira blad som ger vika för vindpustarna, solglimtarna som fylls av dansande fjärilsvingar, komna ur ingenstans, bara för att. Stigen inåt skogsgläntan, vindlande.


 Att spräcka en solbelyst vattenyta, känna vattnets hastiga temperatur omge kroppen och bli ett med elementet. Omkring mig färger, över ytan varm orange, himmelsblå, elektrisk turkos, skummande vitt, och under ytan den böljande breda svarta linjen som ger riktning, runt omkring alla nyanser av blått, turkos, grönt och silver. Världen i fraktaler.


I morgon är det arbetsdag igen, och just nu tänker jag att det kommer gå bra. Jag känner mig starkare än någonsin, lugnare, friare. Om en vecka får jag se hur det är, men just nu lever jag.

Summertime - Ella Fitzgerald

The Difference Between Solitude and Loneliness - Big Think

Psykopomp

Ibland händer det att jag förnimmer saker och då känner jag hur ögonlocken blir tunga och hjärnan känns som vore den inbäddad i bomull. Märkligare än att det kan bero på att omgivningen är oroligt rörig behöver det väl inte vara, men jag tänker att det är något annat, viktigt. Jag tror att mitt sjätte sinne varnar för farliga saker som jag bör undvika, som folksamlingar och mygg. En vill gärna vara litet speciell.

Gick Jällabjärrundan idag, mellan regnskurarna, och fick sällskap av en hel del vitfjärilar och några gräsfjärilar. Av fyrbenta kreatur syntes inte mer än fåtalet spår och flera hägn hade tyvärr blivit ganska slyiga och igenvuxna. Det går ganska fort, växtligheten tar sig friheter såhär i månaden augusti, och snår och slingor trasslar in och om sig, runt varandra. Fördelen med snärjmåran t.e.x. är att den tynger ner alla örterna och då går det åter att vandra där juliväxtligheten tidigare satt stopp för framkomligheten. Annat är det dock där björnbären farit fram... jag hade på mig ett par heltäckande byxor och stövlar och undvek skickligt - och med hjälp av mitt sjätte sinne - de värsta hindren.

Hur kom jag in på psykopomp nu, jo, igår skrattades det gott åt Wagnerfigurerna och det var då vi kom in på namn och termer som har med mytologiska figurer att skaffa. Chilperik, Kunnigunde, Gosuinda, Skäggald och Brünhilde. Det görs inte namn som förr längre.

Rain plans

en otypisk läsplats för sommaren -17

Denna sommar, vilket skämt. Jag försöker att se fördelarna med dryga tre veckors idogt regnande; att brunnarna är fulla, att markerna är mättade, att det aldrig har varit så grönt och att resebyråerna och bokhandeln firar lagerkransade segrar men det är svårt att inte vara sur, och då menar jag dyngsur, på faktum att om en vecka är jag tillbaka till normalitetens tidiga uppstigningar och de soliga arbetsdagarna igen. Tvi.

Under de generöst tilltagna, två (!) soldagarna, som  under början av veckan valde att gästa oss sumpråttor och vattensorkar i nordvästra Skånes inland, valde jag att dränka mig i litteratur som berättade om soliga länder där allt annat än struparna är torra, och öden som är långt värre än en fattiglapps futtiga regnsommar. Tidigare loppisfynd av tio obrukade bundna böcker för 70-lappen innehöll en bok av Llosa som jag inte hade läst än, så med Samtal i katedralen som utgångspunkt började min kavalkad av lästa och olästa böcker av en och samme författare, och tro mig och alla övriga som har läst honom - man tröttnar aldrig. I Llosas värld av berättarkärlek varvas varmaste sensualism med iskall masochism och han tar oss med på resor som antingen hade varit helt omöjliga eller fruktansvärt farliga att utföra i verkligheten. Jag säger bara: Maken till man att beskriva våld och ofog, för att i nästa kapitel vältra sig i vältaligheter och ömsint kärlek, för att därefter och med djupaste humor och vassaste ironi såga sin egen genre vid fotknölarna.

Jag varvar böckerna, medvetet okronologiskt, för att en eventuell, politisk machiavellism (för den risken måste jag ta när jag läser en politisk författare) ställer sig vid sidan av, och låter det mänskliga ta överhand. Blockpolitik, ideologisk blindhet och fåfänga är jag så hjärtinnerligt trött på.

Läslista
Den stygga flickans rackartyg (2006)
Tant Julia och författaren (1977)
Bockfesten (2000)
i mån av ljus och lugn fortsätter jag nu med:
Samtal i katedralen (1969)
Det gröna huset (1966)
Death in the Andes (1993)
och när lönen kommer ska jag införskaffa
Den blygsamme hjälten (2013)


Israel Nash - Rain Plans
Spidergawd - Empty Rooms

Ulf Lagerholm 2017

press

Tänker man inte på vad man säger, säger man vad man tänker.

intellectus

"Vi blir människor precis där vi ställs inför gränsen för icke-vetandet"

 Jonna Bornemark sommarpratar och sätter vetenskapliga och filosofiska uttryck på det jag under hela mitt liv har gått och undrat över. Med Nicolaus Cusanus och Mechthild av Magdeburg som utgångspunkter ledsagar hon mig så enkelt genom snår och minfält, ord som Ratio och Intellectus får nya förklaringar. Jag ser också hur mitt eget bildbemängda språk, som ofta har handlat om gråskalor och gränssnitt, går att förklara med hjälp av Cusanus, och att jag liksom Bornemark har strävat efter att beskriva det osynliga, icke-vetandet, det osagda, för att förstå helheten, utifrån. Likt henne gick jag in i feminismen för att jag i den fann de verktyg som jag upplevde hade blivit tystade hos gängse filosofer och teorier som fanns tillhands. Jag som alltid har tyckt att mänsklighetens väl borde vara allmängiltig har med tiden insett att det finns kunskapsbarriärer, medvetna eller ej, som har gjort det svårt för mig som kvinna att göra mig riktigt förstådd. Med Bornemarks ord har jag fått förtydligat att väldigt mycket handlar om kroppsliga erfarenheter och att jag som kvinna och barnaföderska har nått ett stadium av medvetande som går utanför det normala. Min hud, min kropp, min verklighet, och integritet har genom graviditeten passerat den gräns som normaliteten (därmed underförstått en manlig erfarenhet) kan förstå och förklara. Jag har delat mig med en annan, utan att för den skull känna mig överkörd eller utnyttjad, och det är denna erfarenhet, Intellectus, som historiskt har kallats mysticism och metafysik.

Ratio (populärt kallat förståndet), går att kalkylera, mäta och jämföra och baseras på rätvinkliga regler. Intellectus (eller förnuftet), däremot, går att förklara som en intelligens som bygger på de erfarenheter vi får genom relationella samspel. Relationer går utöver vetandet och formas av och bygger på asymmetri. Just genom att vara öppen inför det vi inte känner till, måste vi ständigt ställa frågor för att lära oss att samarbeta. Genom följsamhet utvecklas vi, gemensamt, och målet är inte att nå ett mål. Alla som har med NPM att göra, vet vad det innebär i praktiken... människor går inte att jämföra.

Att vilja se varandra som jämlikar har väldigt litet med likheter att göra. Så snart jag märker att någon utan samma erfarenhet som jag sätter etikett på mig, backar jag, resolut. Men sådana är vi ju, vi fiskar. 

Jethro Tull - Bourée

kärlek är vad kärlek gör

 Första augusti och första riktiga semesterdagen har varit ljus och glad. Efter att ha slitit med två bokhyllor igår och blivit fruktansvärt nöjd med arbetet, tittat på en favoritfilm och tagit mig en stadig whisky innan läggdags, kunde jag sova djupt och lugnt. Så lugnt och djupt sov jag att jag inte vaknade förrän klockan var halv tio, så starten blev litet abrupt eftersom jag skulle få vänner från Göteborg på besök runt lunchtid. Det blev ändå tid för städ och brödbak och litet läsning i dörrhålet innan de anlände och vädret höll sig i skinnet hela tiden. Ja, faktiskt så varmt blev det att vi fick flytta utemöblerna till skuggan. Efter tre timmars snack om gamla minnen och nya reste de vidare och jag avslutade boken och påbörjade nästa, allt medan tvättmaskinen gjorde jobbet och molnen tornade upp sig. Jag fick hänga tvätten inomhus.


Nu ligger jag och njuter av doften av regnet och av utsikten över en tom bokhylla som snart kommer att fyllas med mängder av vackra ord. En middag är intagen, en öl har släckt törsten, fötterna är uppe på högen av kuddar i schäslongen och jag lyssnar på musik som gör mig på gott humör.
Tankarna på det som hände denna dag för exakt tre år sedan är ständigt närvarande men känslorna är under kontroll. Tiden, vad jag älskar den.

CRB - Good To Know