torsdag 16 mars 2017

Dagar i mars


Mellan göromål som har med kärlek, ved och vatten att göra hinner jag oftast även göra avstickande promenader. Promenaderna har länge varit mina godaste vänner och käraste ägodelar, det är under dessa jag kan tänka på saker som inte är av praktisk karaktär, jag slappnar av och blir nästan lugn när jag är ute. Det blir fler sådana, nu i mars.

Min dagsrytm är långsam, det är som om jag har åttio år av stress att ta igen. Jag brukar säga att jag lever i en ung kropp men tänker med en gammal hjärna. Allt går långsamt, jag beaktar, reflekterar, funderar och tröttnar fort. Vi är inte i samklang, alltid, min kropp och hjärna. Värst är det väl när hormonerna ställer till det; vid tidpunkten för mens är jag som mest avskalat praktisk och krass, ser på livet med de mest pragmatiska ögon jag förmår och ibland kommer jag på mig själv med att kritisera den lullighet varmed jag hanterat den övriga månaden. Ställer tillrätta och städar upp. Jag är en orkan av ork, tills hjärnan stänger av och jag närmast kollapsar av utmattning. Så går cykeln, runt, runt.


Idag har jag städdag, jag försöker att hålla mig till vissa rutiner eftersom struktur är bra. Än så länge kan jag bara ytdamma och dammsuga torpet, så här års är det ingrott av vinterns vedeldning och jag längtar efter att släppa loss tornadon och gå lös på mattor och trägolv, fönster och tak. Om litet mer än en månad åker mattorna ut och upp på vinden, då öppnar jag fönsterna och sitter i dörröppningen med en kopp kaffe igen. Kanske, kanske att sällskapet är en annan röst än radions, men det får framtiden utvisa.

Där ute smattrar en gärdsmyg och koltrasten har flyttat på sig. Om ett par timmar kommer skogsduvan tillbaka, ungefär samtidigt som tranorna och när kossorna råmar, och om kvällen hör jag kattugglan. Cykler av ljud, och med en dagsrytm som jag har lärt mig att älska.







Inga kommentarer:

Skicka en kommentar