the sound of silence

Denise Grünstein

det första jag möttes av var forsens brus. Tittar man ner i fallet kan man få se vinterns vackra statiska isformer möta det kalla vattnet. Vet du att kallt vatten faktiskt låter på ett annat sätt än varmt? kallt vatten har en friskare, klarare klang, nästan med ett eko, medan varmt vatten har en tjockare och tätare ton, dov skulle man kunna säga. Lyssna gärna nästa gång du är ute och promenerar.

Den andre jag mötte var en gänglig äldre man som passerade mig vid skäråspången. Han hälsade hövligt och försvann snart med raska och kraftfulla steg bak nästa krök, vidare in mot skogen. Ibland kan det vara skönt att vandra sådär utan tankar, bara skrida på med utmätta steg, men oftast går jag i tankar och registrerar saker runt omkring mig, stannar ofta upp och funderar. Även om jag vet att jag snart inte kommer att minnas detaljerna så är det dem jag försöker inpränta mig, där jag går i ur och skur.

Ibland fantiserar jag om att gå med någon som jag har en lång konversation med. Idag var det så. När jag stod och tittade på den lille trädkryparen berättade jag om skillnaden mellan den och nötväckans tår, och då jag var uppe på krönet och skådade över de täta dimmorna var Mållgan och jag just inne i ett filosofiskt resonemang om gränslöshet, och den fragmentariska synen av naturen mitt emot oss passade utmärkt som illustration till kunskapens gränser. I ensamheten behöver diskussionerna aldrig spåra ur, jag kan fokusera, känna mig litet klok och smart, och behöver inte bli avbruten i tanketråden. Samtidigt vet jag att de tankarna inte hade existerat om jag inte hade haft den där tretimmars långa konversationen med en verklig vän, tidigare idag.
Ord kan vara som bevingade vänner.

Alla Fagra - Norr om Eslöv