Hope

Hope Gangloff

under morgonens härliga lördagsdiskussion lyssnade vi på musik som vanligt, och kom in på sex och relationer. Sex kan vara så mycket och betyda väldigt olika för olika människor. Studier har gjorts som visar att däggdjur använder sex på olika sätt, inom djurvärlden finns allt från makt och våld till gemenskap och ömhet, prokreation och sammanhållning. Väldigt tydligt syns det i skillnaden mellan babianerna och bonobochimpanserna, eller gräsänderna och kråkfåglarna. Ena sidan använder våld som huvudingrediens för att säkra de egna generna, och andra sidan använder sex för att skapa djupa emotionella band till flocken, och passar på att njuta av det samtidigt. Ingen tid får gå förlorad, livet är kort.

Om vi utgår från att det skapas emotionella band under det att vi har sex, och är medvetna om att det sker, finns det två alternativa vägar som jag ser det: ett är att blockera känslorna och ha sex som medel, kanske ett sätt att fylla en tomhet och saknad. Det sköna ligger då i en psykologisk dimension av dominans, kryddad med tävlingsinstinkt och beskyddarmentalitet i bästa fall. Det sorgliga, tycker jag, är att djupliggande känslor måste blockeras för att erhålla maximal njutning, och fokus ligger mer på prestation än samvaro. Och om det komplexa djupet försvinner, återstår bara en stunds njutning som snart måste upprepas. Är kicken värd avtrubbningen?

Känslor är knepiga leksaker. Antingen stänger man av dem och riskerar att påsättningsknappen (mind the pun) stannar i offläge - eller så tar man känslorna och kemin på allvar och inväntar rätt läge innan man aktiverar sig igen. Tiden är allt vi har, antingen utnyttjar vi den genom att beta av en ström av objekt och får erfarenheter den vägen - eller så låter vi tiden vara en del av hela njutningen och inser att det var värt all väntan. Även längtan kan framställa den där varma, mjuka yrseln.


Landberk - Jag är tiden