lördag 9 juli 2016

vilt och vresigt


på torsdagens eftermiddag kom vännen som skulle hjälpa till att fälla några unga ekar som jag vill använda som stolpar till pergolabygget under nästa vecka. Mitt lilla skogsbestånd som har förändrats under de fyra åren jag har bott här, behöver gallras ur, flera tunga stormar har knäckt de grova granarna och gett undervegetation och lövträbestånd luft för att bredda sig så nu måste jag se till att marken och smådjuren får litet solljus igen. Ekarna har varit tuffast i utbredning och det passar fint, för stolpar behöver inte vara av torrt och tryckt virke som byggbranschen vill göra gällande, utan det går alldeles utmärkt att bygga med nyfällt, bara en tänker på krympmån och sprickor. Ek är överlägset vackrast, hållbarast och vresigast och vresigt är bra tycker jag.

Nu var det så trevligt (och torrt) i trädgården att vi snart beslutade oss för att ta jobbet dagen därpå och istället fokusera på mat och dryck. Med fördrink, förrättsvin, huvudrättsvin, ostvin, dessertsherry och whisky till kaffet och så sedvanligt samtal om allt blev kvällen snart sen natt. P känner mig väl och sedan länge och våra diskussioner som startar på ett ställe brukar vindla sig genom historia, teknik, rymden, mat, odling, resor och så tillbaka tillbaka till historia igen, det är där vi brukar enas. Vännen är doktor i naturvetenskap och jag är humanist och båda är vi löjligt nyfikna, vetgiriga och faktiskt ganska så lika mycket tokiga och nördiga. Vi funkar fint som vänner och bättre sparringpartner och reskamrat får man leta efter. Jag har faktiskt några vänner till som går att diskutera med, men inte någon jag känner är lika diplomatiskt öppen för mina feministiska vinklingar eller avoga inställning till givna vetenskapliga strukturer... och omvänt, så förstår jag hans inställning till livet och uppskattar och imponeras av hur han har kunnat vända sin utbildning och långa arbetsliv ihop med gräddan av sveriges teknikelit till att bli något som många skulle kalla sin direkta motsats. Han är något så ovanligt som både intelligent och påläst, min erfarenhet säger att inte alla med läshuvud har förmågan att tänka själv och att långt ifrån alla klarar av att skapa egna synteser av det som är inlärt. Ett kritiskt sinne är inte detsamma som att kritisera.

hemodlat, närodlat och därtappat

Som du har förstått blev det en sen kväll och morgonen därpå inleddes med en lång läkande frukost ute i trädgården. Det tar tid att ställa om sig, även om man inte är bakis. De där ställtiderna har blivit längre med åren och eftersom jag inte tycker att natur bör motarbetas så ser jag fördelar med ställtidernas längd istället. Diska i lugn och ro, två koppar kaffe emellan, njuta av jordgubbar och hembakt bröd och av tystnaden. Där bakom den synliga verkligheten sker surret av planer och när huvudkontoret är klart och genomtänkt blir den kroppsliga mekaniken mycket bättre. Avverkning av fyra träd, bortforsling av lövverk och aktsamhet med rosor och stolta jordgubbsbestånd, hjälp med att slå högvuxet nässelsnår med lie och så mer kaffe tog oss mindre än två timmar, totalt. Om vi hade haft bråttom skulle vi säkert fått slita mer genom att täcka för de misstag som kunde begåtts, saker som hade gått sönder eller bara gjort oss förargade och som hade krävt fler och nya planer. Ställtider skall räknas in i totalen, och om vi tar dem på blodigt allvar skulle t.o.m. Joakim von Anka snart se en vinst såväl i tid som pengar.

en dag som tarvar uppkorkning av födelsedagsvinet,
även köttet är hemvävt

När vännen hade packat och åkt hade jag två tvättar på linan och kunde vila ut med en bok medan skyarna ilade förbi och gav skugga. Mot kvällen klipptes gräset och runt åtta tog jag den lilla ryggsäcken till gölen. Knappt en kvart in i promenaden kom så regnet som hade legat på lur under dagen, men jag hann doppa mig under ljusa skyar och klä på mig torrt. Halvvägs hem rämnade dock himlen och efter 30 minuters fullkomligt vansinnigt ösregn, forsade grusvägen under mig där jag skulade under handduken. I regn intensifieras färgerna, dofter av av nattviol, vresros blandas med jord och sumpmark och över slätten syns de järnblå skyarna rulla in under trädsus och dovt muller.
Alldeles, alldeles ensam, t.o.m. svalorna och ärlorna hade gömt sig och jag var fullkomligt tillfreds.

Kevin Ayers - Decadence

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar