Värderingar

så åkte hon, min vän S från Boden. I en alldeles egen röd Golf och med hjälp ett relativt nybakt körkort kör hon runt hörnet och försvinner bakom dungen av regnvåta aspar. Hon ska först hämta sina barn som har varit hos farmor och farfar i Helsingborg och drar med dem sedan vidare, tillbaka till livet som palliativ sköterska i skärgården utanför Stockholm. Där har hon bott tillsammans med B i snart tjugo år, i olika hem randade av renoveringar, plastade väggar och makens städse skiftande drömmar om perfektion. Hans storvulna dröm - att husägande innebär ständig jakt på ett ökat marknadsvärde - har nått vägs ände och S har upptäckt att det hon förut såg som omtanke egentligen handlat om ett ego på piedestal.

S och B gifte sig på Drottningholms slott en dag i juni för sexton år sedan. S ammade fortfarande lille V och drömde egentligen om ett färgsprakande höstbröllop i september, när hon kunde känna sig trygg i sin egen kropp och få ta ett glas ihop med vännerna och släkten. Hennes engelske svärfars affärer i Malaysia fick som vanligt sätta agendan, på samma vis som han alltid gjort och varit van vid som familjens självutnämnda överhuvud. Den påtagna gudfaderssrollen har hans son ärvt, med allt vad det innebär av otrohet, arrogans och egocentrism. Kanske det är ett kulturellt betingat och typiskt brittiskt medelklassfenomen från efterkriget - att mannen tar all frisk luft och kvinnan ersätts med en gyllene bur - men jag känner igen det i Tyskland, och har sett det i Danmark och i USA och i Frankrike, och om jag hade fingranskat svenska satiriska TV-program och dokusåpor skulle jag säkert känna igen det även i Sverige, idag. Den som söker hen finner, för om jag ville kalla värderingen religiöst grundad så kunde jag väl göra det med. Med hjälp av röda siffror som skjuter i höjden genom ett fingerat tak på en snygg graf, eller med ett dramatiskt men lösryckt bildbevis kunde jag enkelt skapa opinion, visserligen vilseledande men så ser svenska värderingar ut på pappret, idag. Ja, det är så dumt att klockorna stannar. Jag låter Gardell säga min mening om det politiska egospektaklet Almedalen, själv håller jag på att tappa tråden i vanlig ordning och återgår till slutpläderingen.

Snedvriden jämlikhet på grund av olika ekonomiska förutsättningar är ett grundproblem som handlar om annat än kulturella värderingar, detta har jag behandlat i tankar här och kommer med stor sannolikhet att återkomma till senare. Att finna sig i en annan ordning behöver inte vara underlägsenhet, utan kan vara ett tecken på smidighet och styrka - förutsatt att man har möjlighet att upprätthålla den egna drömmen och vet att orättvisan går att åtgärda...

Ibland behövs en språngbräda för att vi ska göra något åt det som gått snett i livet och S börjar upptäcka att vårens ledsamheter med mannens cykloptiska enögdhet och taskspel har gett henne en viktig orsak att gå vidare. Det är på samma vis som mitt eget liv har sett ut, men så har även jag alltid haft en grundförutsättning för omstart, ett vasstrå att greppa tag i. Jag skulle vilja avsluta och säga som så; att en sund mänsklig värdering borde innebära möjligheten att se möjligheter i ett underläge och få chans att starta om, det är verkligen inte alla förunnat att utveckla sin förmåga.
Tack för ordet. Nu får Anders Kompass på Sommar i P1 berätta mer om mänskliga rättigheter.

livet är ömsom vin, ömsom nötter

Violeta Parra - Gracias a la Vida