mycket kort om privilegier

min vilande hand från veckan som varit

dagens diskussion på kafferasten handlade bland annat om feminism, vi kom in på ämnet i samtalet om den så duktige, tungt arbetande och framgångsrike matthandlaren som hade börjat med två bara händer som diskare och arbetat sig upp, då jag ställde frågan hur han kunde lyckas med sin affärsdröm utan sin dolda marktjänst? Hade han kunna ta sig fram och upp i affärsvärlden utan sina dagliga strukna skjortor, hungrig, smutsig och trött, undrade jag? kollegorna hummade unisont om hur nödvändigt det är med större förståelse för kvinnors ojämna arbetsfördelning med tanke på hemarbetet och de lägre lönerna, men frågade mig därpå varför feminister inte gör mer för feminismen, om de nu visste att det var så orättvist? Jag drog ett djupt andetag och började med en kort lektion om vikten av att alla, inte minst männen, tog ansvar för debatten som just handlar om jämlikhet och därför, även implicit, om dem som inte nämns i ordet feminism. För om du verkligen menade att kvinnor har mer att utföra än män, och tycker att det är orättvist och borde åtgärdas, varför ska hon då också, ovanpå allt, föra din talan i en sådan uppenbar fråga? Förklara för mig då samtidigt varför det ofta är så, att när man som kvinna för feminismsaken på tal, nästan direkt blir kallad militant, manshatare eller på annat vis måste förklara att sömnad och hushållsarbete inte är den enda, springande punkten i jämlikhetsdebatten? Visst ska även en feminist kunna tycka om att sy eller laga mat utan att bli ifrågasatt eller skambeläggas på kuppen? Och har du funderat på varför just hemarbete eller hushållsgöra är så lågvärderat, när mans- och kvinnogöra under bondeåldern sågs som kompletterande arbeten, ja faktiskt var det då på flera vis jämlikare under bondeåldern än idag eftersom det inte förrän under maskinåldern och spinning Jenny gick att sätta en billig prislapp på just sådant arbete som idag kallas marktjänst? för att inte glömma RUT i förhållande till VD-poster och handel, dessa mansdominerade yrkeskårer som egentligen i högre grad än vårdyrkena borde kunna gå att datorisera idag... kan det ha att göra med att ingenjörer i första hand är män och att beställarna, utvecklarna och entreprenörerna av utvecklande teknik i första hand är män?

Jag kom litet senare in på den privilegierades antagna rätt att gå före i matkön utan att fråga den som står framför och sedan man frågat varför få ett leende svar som "jag förstår inte vad du menar" , det som hände mig och tösen igår, eller den privilegierades rätt att kunna kläcka ur sig saker som "många kvinnor tycker faktiskt om att bli slagna" utan att rådbråka varför man sagt så eller ens vänta sig ett svar. Det skrämmer mig nämligen mer med flyktiga retoriska påståenden än upphettade diskussioner, eftersom diskussioner handlar om att vilja lära sig något nytt och att komma fram till ett gemensamt svar, medan det flyktiga påståendet döljer en förutfattad mening och sägs utan att kräva något svar, det är bara "sant"; - så är det, det vet jag eftersom en kvinna jag känner själv har sagt det. Så är det, det vet ju alla, (menande blickar utväxlas mellan männen i gruppen).

Sådana här uttryck som att många kvinnor gillar att bli slagna nämns oftast mellan män i grupp och kallas då för killsnack. Jag hörde själv diskussionen en dag vid sidan av, så då räknades det inte som något man diskuterat och skulle därmed inte alls förstås som något annat än ett skämt. - Men om jag står bredvid och inte skrattar då? räknas det fortfarande som ett skämt, eller skulle det som sagts faktiskt kunna kategoriseras som en förutfattad mening? Har du tänkt på att det lika gärna hade kunnat vara så, att en kvinna (för det var just kvinnor som nämndes) som gillar att bli slagen inte nödvändigtvis har valt det livet från början, utan har hamnat i en slags återvändsgränd beroende på tidigare och år präglade av maktmissbruk och förnedring?

- Men jag blev förnedrad och slagen som barn, men jag slår inte tillbaka eller tycker om smärta idag, kan du bevisa att den som gillar smärta har blivit slagen som barn? Nej, det kan jag inte, inte på samma vis som att två plus två är fyra, och lika litet som motsatsen går att "bevisa", sa jag. Men tror du att ett barn på tre år skulle saga till sin kompis att hon gillar att bli slagen eller att hon skulle tilltala dig på samma vis som din vän gjorde? Tycker du inte att det verkar som om det är en inlärd reaktion, alltså en betingad känsla, den där saken som du kallar naturlig hos vissa du känner? Tror du verkligen att smärta är något man väljer av en annan orsak än att det kan vara det enda kända sättet att bli sedd och åtrådd?

Fråga ett litet barn om du vill ha ett ärligt svar. Fråga ett större barn och svaret är uppblandat av fantasi och inlärda sanningar. Fråga en vuxen om du vill ha en förutfattad mening.