Nike

Luft under vingarna

det har regnat in sig, är ett uttryck jag har med mig sedan barnsben. Rent praktiskt betyder det att vädret är tradigt under mer än en vecka och sådant har man att göra med om man har valt att bosätta sig på "fel sida om åsen". Jag är uppväxt på en sådan plats och har alltså valt att flytta till en likandan, så då gäller det att gilla läget eller omvärdera. Eller flytta på sig en stund. Idag valde jag det enklaste alternativet och for till en kompis födelsedagskalas i Malmö. A-L bor i en av de lummiga trädgårdarna i Norr och vi gäster kunde alltså sitta utomhus och svettas i solskenet, barnen doppa sig i den uppblåsbara poolen och grannarna klippa gräs, grilla eller göra saker som grannar brukar i villakvarter. Vi käkade tårta och jordgubbar, drack kaffe och skålade i rosa bubbel och diskuterade lättsamheter i samma takt som fluffiga små moln passerade revy. Vännerna var trevliga, diskussionerna varierande och ibland fördjupades samtalen, vi pratade om framtid, nutid och dåtid och en av de trevliga danska väninnorna som var författare lyckades slå vatten på ett groende frö och eldade på min redan överhettade fantasi.

Jag hade en klok handledare en gång. Han sa: skriv! Gör det bara, så kommer resten automatiskt, och så var det. Efter tre månader hade jag skrivit, editerat och gjort research i ett projekt som jag hade ett halvår på mig att utföra och som hade tagit mig tio år att starta... det sägs att de saktmodiga äro saliga, men det kan rimligtvis endast gälla om de saktmodiga lämnar ett minne efter sig. De tio åren behövdes för att samla mod och kunskap, de tre månaderna det tog mig för att skriva ner tankarna var bara upptakten till en ny framtid.

Jag skriver inte bäst, jag har aldrig haft den ambitionen, men jag vet att jag har något att förtälja och jag tror att det finns några som gärna skulle vilja läsa det. Det är bara det, att jag alltid har en ursäkt för att slippa börja. Antingen är det: Att börja skriva är lätt, det är fortsättningen som är svår, eller rättare sagt: att ha något att skriva om har alla, det gäller att skriva ner det. Eller så låter det: Hur skriver man stilistiskt om man är känslomänniska och inte kan hålla sig till en form? hur behåller man stilen och är konsekvent i sitt uttryck... Eller den här ursäkten då: Hur vet jag att jag är färdig? tänk om jag överarbetar, eller blir petig och förlorar friskheten och flowet? Nå, som min nya väninna uttryckte det: Tag en sak i taget. Det handlar bara om att skriva. Börja med en story och inse att det räcker tills det blir dags att börja editera.
Så...
Börja arbeta. Sluta stoppa dig själv (det gör andra så bra redan) och se till att ha en sommarstuga med ett skrivbord över en tomhet, en partner som sköter markarbetet och ser till att du kan leva på ett gage på 42.000 per bok. För så ser verkligheten ut. Malene som själv är introvert och ogillar möten med stora folkhopar har fått inse att det är genom att ge föreläsningar, uppvisa sig på mässor och vara social som hon kan se en inkomst. Att vara framgångsrik författare kräver kunskaper utöver fantasi och språkhantering, man ska helst vara jurist och ekonom i första hand i denna nyliberala agenda som kallas verklighet och så länge jag inte vill släppa taget om min dröm så får jag finna mig i att med ett stukat ork och begränsade tillgångar kommer en eventuell utgåva att ta tid. Men... sa tar det da riktig god tid at lave go mad, och regnväder tar slut, för i morgon kommer tösen hem igen!


Groundhogs - Garden
Daniel Lanois/Black dub - The Birth Of Bellavista Nights
Ten Years After - One of These Days

Just not doin' it anymore