lördag 4 juni 2016

i stormens öga


det är lätt att glömma bort stunderna när de avlöser varandra med sådan fart som de har gjort på senaste tiden. Igår intogs smörrebröd med baier och en lille en tillsammans med två semesterglada norrlänningar i ett soligt Helsingör. Sen blev det samtal i vindlande tankebanor kring konst, film, tecknat, politik, musik och livet, på ett soldränkt Louisiana, EYE-ATTACK och ILLUMINATION levererade under åtta timmar massor av ögongodis, såklart. Efter en lyxig buffé i en förvånansvärt folktom restaurang och en summerande parkvandring med underhållande musik fick jag en resa hem genom ett gyllene dis. Somnade förstås ovaggad och sov sedan som en död tills jag vaknade halv tio i morse!



Rummet var då kvavt som helvetet, så vi slog genast upp alla fönster på vid gavel och drog sedan fram parasollet vid uteplatsen. Helgfrukost och läsning i hängmattan under björken, ja vi hann tom med två koppar kaffe innan den efterlängtade urladdningen drog över oss med åska, ljungande blixtar, regn och hagelskurar. Att sitta i lä och betrakta ett oväder som drar över har alltid varit bland det bästa jag vet. Idag fick vi se åskvädret torna upp sig med en preussisk blå horisont och tystnande fåglar. Snart hördes regnet nalkandes och vindens oroligt ruskande om trädtopparnas lövverk, sedan gravtystnaden som förebådade stormen - Och så, äntligen, den stora smällen. KABOOOM! Och med den regnet, dofterna! Ett tag befann vi oss mitt i stormens öga, det är då man inser saker man har förstått för evigheters evighet sedan... sin monumentala litenhet.




Men frågan är åndå om inte kvällspromenaden till gölen var den bästa stunden. När vädret började lätta packade vi ner handdukarna i ryggsäcken och drog på oss klänningarna och sandalerna. Vandringen dit tar ca 40 minuter och varje gång vi går genom det fantastiska landskapet - som nu är vårt hem - känns det som en ny upplevelse och varje dag känns som första gången. Här trängs småbruk med stengärdad odlingsmark, skogsgläntor med gamla lövträd, blandskog, större och mindre vattendrag, sjöar med olika botten och strandkanter, gamla tallbevuxna grustag och aktiva betesmarker, och beroende på väderlek och årstid sker ständiga förändringar och händelser växlar av varandra som på teatern.




Målet, gölen själv, har utvecklats från att ha varit en ganska medioker och homogen trollsländelokal med främst större rödögonslända och guldtroll, till en plats där patrullerande större trollsländor kan ses jaga mygg och flicksländor - och det på riktigt nära håll. Ute i sjön ligger nämligen ett kluster större stenar och man kan sitta där, mitt i vattnet och beskåda insekter och fåglar, och eftersom vattnet är så varmt som det är redan, är det en njutning att få sitta och se kvällningens dimslöjor dra förbi. Idag fick vi se en fiskgjuse göra tre generösa lovar över oss innan den gled vidare, strax därefter flög skogssnäppan, sjungande från sin dolda plats bakom albuskaget, över sjön, och hela tiden hördes de två härmsångarna som verkar ha etablerat sig här över sommaren.




Efter att ha torkat på bryggan i de sista solstrålarna för kvällen tog vi vår lilla ryggsäck tillbaka till torpet, fast denna gången förbi åkrarna med rörsångare, trana, drillande sånglärka och de bäbisstolliga tofsviporna istället. I motljuset från den nedgående solen syntes deras nykläckta dunungars fjuniga fjäderboor lysa varmt brunrött mot den svarta, ännu regnfuktiga jorden.
Kära vintern. Allt är förlåtet.



Cortex/Freddie Wadling R.I.P. - We Are The Freaks


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar