fredag 11 mars 2016

Orch


om man verkligen vill reta människor ska man vara nöjd med livet. Jag är nöjd med livet, inte liknöjd utan nöjd som behagligt, gosigt, tryggt, nöjd. Då jag befinner mig mitt på ytpänningsskiktet, som när jag simmar och kan både under- och överblicka tingen, det är en oerhört skön känsla.

Det har varit många intressanta debatter på fejan på sistone, bland mina många intelligenta vänner märks främst författare och skribenter, människor som alltid ställer tankeväckande frågor utan att skämmas eller väja för feghet eller god smak och som dessutom äger förmågan att uttrycka sig. Jag deltar nu mer aktivt än förr i debatter eftersom orken har börjat tillta. Jag oroar mig inte lika mycket för att behöva svara på nedlåtande kommentarer om min person längre, för att som kvinna sticka ut näsan krävs hårt skinn. Alldeles för ofta är det min personliga moral som ifrågasätts av en man, nästan aldrig handlar det om vad det är jag säger. Men jag arbetar på att nå ut med poängen, att det är det vi säger - inte den vi är - som bör avgöra svaret och debatten.

Det finns så mycket att göra på nätet, så många konspirationsteorier, förutfattade meningar och misstag att sticka hål på, så många uppenbara fel. Som väl är, är jag begåvad med en förmåga att ta tillvara på och vända en nackdel till fördel, och jag har därför en aldrig sinande ström av nya vinklar och uppslag att arbeta med. Precis som med ytspänningen gillar jag att befinna mig i mitten, och uppskattar att granska så många olika åsikter som möjligt innan jag fattar beslut och tycke. Det tillhör mig personlighet, som introvert tar jag in och ackumulerar innan jag fattar beslut. Det tar tid att processa information och den tiden tar jag mig, och jag tycker som en god, nyvunnen vän; att jag är hellre upplyst och olycklig än puckad och lycklig.

En milstolpe i mitt liv är att ta vara på det inre, att tro på det esoteriska och att ständigt vara på vakt och jag säger som vännen Maria Küchen:
"eftersom alla grundläggande drivkrafter i människan är både konstruktiva och destruktiva, är min gissning: att sträcka sig mot det transcendenta, att älska, att utforska, att tro, att känna, att veta. Gudstro kan leda till självutgivande filantropi och övervåld i Guds namn. Kärlek kan leda till omsorg och tillit och dråp i hastigt mord. Vetgirighet kan leda till att livet förenklas för miljoner människor och till Mengeles experiment och Hiroshima (människor tänker ut en bomb och vill se vad den får för effekter). Människor gör allt detta, och alltid med samma brinnande övertygelse om att vi gör Det Rätta. Skepsis mot den alltför brinnande övertygelsen kan vara sunt." 


Kate Bush - Wuthering Heights

Popol Vuh - Hertz aus Glas

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar