när en romare eller för den delen, en romarinna klär upp sig för att gå ut på stan görs det för att skapa god stämning. I en stor stad som Rom vet man att utan människorna vore staden ingenting annat än ett tomt skal. När en romare eller för den delen, en romarinna klär upp sig för att gå ut på stan är det av generositet och medkänsla, och absolut inte av tvång eller för att särskilja sig. Det är en gammal god tradition att klä upp sig för en annan här, och att visa sig på sin vackraste sida när man möter den Andres blick är en självklarhet. Man gör det av lust och bjuder gärna på ett skratt, ett par höjda ögonbryn eller ett leende. Sådant som jag tycker att vi svenskar är så dåliga på. Att klä upp sig kan betyda så många olika saker, man kan signalera tillhörighet, status eller önskemål om detsamma och i de flesta större städer jag har varit på har detta varit emblematiskt för storstadsvimlet. Skillnaden mellan Rom och andra städer är att personalen på fina gatan inte gör någon åtskillnad på folk eller fä. Alla får en chans i solen, en bortkommen turist likväl som en världsvan romare. Trevlighet är den åttonde dygden, skulle man enkelt kunna säga utan överdrift.
Om man vill besöka en stad är det alltid extra roligt om man känner någon bosatt där, någon som kan berätta om sin stad med stolthet och som kanske även gärna öppnar sitt hem. I en storstad är det senare ganska ovanligt, eftersom hyrorna är dyra och flertalet bor väldigt trångt, men om man råkar känna någon som inte bryr sig om sådant så kan det gå för sig. Om vännerna dessutom visar sig ha samma intressen som en själv, den ene hängiven audiofil, den andre gediget konstintresserad - och dessutom lagar fantastisk mat, blir inte kvällen dystrare. Vi hade så trevligt att vi kvällen därpå blev inviterade till lördagsmässa med konsert i vackra Santa Maria in Trastevere och därefter en brakmiddag på krog. Jag har aldrig varit så mätt... eller trött heller för den delen. Nu ska jag smälta intrycken med senaste delen av Krig och Fred och återkommer med rapporter en annan gång, en måste vila upp sig efter semestern först.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar