måndag 28 mars 2016

A Passion Play

Tjohej!

jag har firat påsk genom att införskaffa mig skivor och därmed inlett tösen och mig i frestelse. Samlare är jag dock i n t e . Inte än i alla fall, eller rättare sagt; jag kommer aldrig att kunna bli samlare eftersom jag saknar sinne för ordning och kategorier. Passion det har jag dock, i övermått.

Vi anlände i god tid och jag ramlade bokstavligen på skivor som jag länge hade velat ha. Vad ska man göra när pris och skick möter förmåga. Handla såklart! Så nu är de mina, Mina MINA... och så tösens såklart, eftersom det blir hon som får ta över guldet en dag... (jag är expert på att övertala mig själv)

Det blev även möten med några ansikten bakom musiksajterna och det var ju väldigt trevligt, och så fick jag uppdaterat mig på priserna sedan 1980-talet då jag brukade häcka på dylika ställen. Den första skivan jag köpte i Lund en gång Annodazumal försvann ihop med mina andra inköp, på ett av de otaliga sätt skivor kan försvinna, så nu kunde jag åter införliva den älskade skivan till mitt hem och dessutom i ett bättre skick än min gamla. Jag minns ännu känslan av att veckla ut och titta på gatefolden med popupfigurerna under idoga timmars lyssnande. Det var en skiva ingen i min närmaste krets skulle lyssna på och jag kände mig litet speciell. Knasig. Focus-knasig. Det var ett uppvaknande att lära känna personer med samma unkna smak som jag själv... jag är tämligen gubbig i min musiksmak, dragen mot långa solon och jazziga toner och blues som jag är. Det är nog endast smaken för elaborerat flöjtspel som röjer mig som fisk. Jag dejtade en sju år äldre man från Belfast ett tag och fick då smak för Hawkwind, Edgar Broughton Band och Arthur Brown men vi spelade också mycket Steppenwolf, Queen och Thin Lizzy och jag håller fortfarande dessa högt, även om de inte riktigt kvalar in på knasighet.

Om jag ska fortsätta min quest efter återupprättelse skulle det inte bli så dyrt eftersom den lilla samlingen jag hade var ytterst modest. Jag brukade handla med ögonen och brukar säga att det är där mina smaklökar sitter. Kriteriet är fortfarande knasigt, så om jag hittar In the Court of the Crimson King, Are You Experienced, och Abraxas igen, och till ett bra pris... smäller jag till. Omedelbums!


Every Noise at Once - En algorytmiskt genererad, och läslig, sprängskiss över den musikaliska genre-rymden, en totalanalys av 1387 genrer (m.a.o en karta över sociala världar)

2 kommentarer:

  1. Tjojooo! skitkul. Fast... betyder det att jag håller på att bli normal? :D

    SvaraRadera