Att leva utan rutiner kan vara ett val - det handlar till viss del om personlighet, du går mot strömmen för att du inte känner att du passar in - men det handlar även om yttre omständigheter, som då något i livet förändras på ett sätt som inte går att förutse. När livet plötsligt tar en ny vändning av smärtsamma skeenden. Du blir av med ett jobb, kanske närrelationen havererar, eller om staden du bor i, bussen du sitter på, eller ditt hem blir utsatt för ett attentat. Tillfällena då livet tar extremt tvära kast, och tillvaron rämnar är oförutsägbara och kan hända vem som helst, när som helst, och var som helst. I båda fallen måste du omdefiniera din verklighet och relatera till en ny omvärld. I bästa fall möts du av förståelse.
Dom har rutiner, medan jag måste skapa min känsla av vad som är jag själv. Varje dag
Att omskapa sig själv varje dag, definiera sig i omvärlden, ständigt omvärdera sig, passa in, väga och känna in blir lätt en ensam process, eftersom det är svårt att definiera det osynliga och göra sig förstådd. Vi har alla olika förutsättningar och helt personliga bagage, så hur ska vi då någonsin orka förstå... och jag tackar Annika Borg och Rickie Lee Jones som låter mig förstå att detta faktiskt tillhör mångas vardag. Det är en tröst att veta att fler upplever livet som om varje dag är en kamp för överlevnad. Ett evigt tabula rasa. Har du inga rutiner blir det så, man strävar efter att återfinna sig själv. Varje dag.
Vi som inte passar in i givna mallar, där livet stannat upp av oförutsedda händelser, försöker återskapa oss en känsla av vem vi är eftersom tillvaron har rämnat. Paniken du upplevde i terrorögonblicket återupplevs. Varje dag.
You never know when you're making a memory.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar