torsdag 4 oktober 2012

entropi


 vänliga ord hör man alldeles för sällan och vänliga människor träffar man på alldeles för sällan... Kanske det beror på samhällstrycket, kanske det beror på det snabba mediet och internetmolnet att vi blir kallare och defensiva i förhållandet till våra medmänniskor.

 Möjligen beror det på en inkapslad genetisk förmåga, att vi går till reträtt i motgångar och att vi läser av varandra som fiender när vi egentligen är i behov av vänner och samarbete... men jag vet att det inte är så. Jag vet att det beror på yttre omständigheter och på den press som läggs på individen genom alla måsten och krav.

 Jag vet att innerst inne vill vi alla ha närhet, vänskap, kärlek, medhåll och samarbete för att kunna leva. Det är det som driver oss, det driver allt. Se på havet som enträget sköljer och urholkar, mjukar upp och jämnar ut. Se på lagen om entropi, eller på världarnas långsamma expansion och kontraktion. Det är inte de enskilda reträtterna, inte heller attackerna som enar oss, det är strävan mot ett gemensamt mål. Att få vara tillsammans, få smälta ihop till ett.
Så enkelt, så vackert, så självklart.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar